Tyskan klagar – och överklagar
Uppdaterad 2012-02-21 | Publicerad 2012-02-20
I dag togs Christine Schürrers resningsansökan upp i Högsta Domstolen.
På 17 sidor förklarar tyskan varför hon bör bli frikänd från morden på barnen Max, 3, och Saga, 1, samt mordförsöket på deras mamma, Emma Jangestig.
Ansökan är bara ett av många papper som Schürrer skrivit under tiden i fängelse:
Tidigare har hon bland annat anklagat Hinsebergs chef för tortyr och kriminalvården för pengastöld.
Resningsansökan landade på Högsta domstolens bord den 3 januari i år.
I dag togs den upp, och ett beslut kommer inom de närmaste dagarna.
Förnekar brott
Det har gått tre och ett halvt år sedan tyska Christine Schürrer, 35, i oktober 2008 dömdes till livstids fängelse för dubbelmordet i Arboga.
Hon har konsekvent förnekat brott och har överklagat till både Svea hovrätt och Högsta domstolen.
Flitig skrivare
Men under sin tid på anstalter i Sverige har Schürrer inte bara försökt få upp sitt fall i nya instanser, utan har även författat flera andra dokument och överklaganden:
Den nionde februari 2012 JO-anmälde hon chefen för Hinsebergsanstalten, Britt-Marie Johansson. Schürrer skriver att hon utan förklaring tvingas vistas i en isoleringscell där det endast finns en plastmadrass, en toalett och ett handfat.
I anmälan uppger hon också att hon nekats laga sin egen mat, vilket lett till att hon svälter, eftersom hon inte kan äta anstaltens mat. Hur det kommer sig att hon inte kan äta maten som serveras på Hinseberg framgår inte.
Christine Schürrer kallar det inträffade för ”tortyr” och vill ha skadestånd.
En dryg månad innan JO-anmälan, dagen efter att hon begärde resning, skrev Christine Schürrer ett handskrivet brev till Beatrice Ask där hon berömde justitieministerns arbete för att förbättra rättssäkerheten i Sverige.
Under 2011 handlade många brev om ett klädesplagg.
Det var i februari samma år som Schürrer rapporterades ha rivit sönder en kjol, värd 142 kronor.
Hon blev ersättningsskyldig, men överklagade beslutet till Förvaltningsrätten då hon hävdade att det var vanligt slitage. Schürrer ville i samma veva polisanmäla kriminalvården för bedrägeri, då hon ansåg att de stulit 142 kronor från henne.
Efter tre månaders turer avslogs hennes överklagande.
År 2010 JO-anmälde Christine Schürrer både anstalten Hinseberg i Lindesbergs kommun samt dess personal. I anmälan klagade hon på att ha blivit nekad att dels ringa sin familj dels få använda en smärtstillande gel. Kriminalvården svarade då med att man hade ”kommunikationsproblem” som dock inte berodde på språket.
Ett år tidigare, 2009, ville dock Schürrer tillbaka till Hinseberg. Tyskan hade tillfälligtvis flyttats till Ystadsanstalten. Detta var hon mycket missnöjd med, då det försvårade för hennes vänner i Köping, Västerås och Stockholm att hälsa på henne.
Under 2009 ifrågasatte även Christine Schürrer Västmanlands tingsrätts beslut att utfärda besöksförbud mot henne, då hon inte ansåg sig utgöra någon fara.
Hon skrev även brev till Svea hovrätt där hon krävde att en oavhängig kommission skulle tillsättas och hon kallade både kammaråklagarens och polisens undersökning för ”bristfällig och vårdslös”.
Våren 2009 skrev den livstidsdömda kvinnan även ett brev till regeringen där hon ville inskränka pressfriheten, då hon ansåg att förundersökningsprotokoll inte skulle vara offentliga innan brottmål har avgjorts i domstol.
I samma veva skrev hon även ett brev till justitiekansler Göran Lambertz där hon konstaterade att Sverige inte har rätt att kalla sig en rättsstat, då åklagaren i hennes rättegång var inkompetent och domaren för jävig.