Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Dagmar, Rigmor

Barnliga avslöjad i Malmö

Publicerad 2012-01-20

Ligger bakom 10 rån eller rånförsök enligt polisen

De är bara mellan 11-13 år gamla – men tros ligga bakom 10 knivrån eller rånförsök.

I dag hämtade polisen en 11-åring för förhör som de misstänker tillhör barnligan.

– Vi hoppas att han ska berätta vilka de andra är, säger Glenn Sjögren, chef på Malmöpolisens ungdomssektion, till TT.

De unga pojkarna har hållit till i Folkets Park i Malmö. Beväpnade med kniv har de gett sig på ensamma kvinnor. Senast i torsdags försökte de hota sig till pengar av två kvinnor, 26 och 31 år gamla. Men båda lyckades skrämma bort barnen. Rånförsöken skedde med bara ett par minuters mellanrum.

– Pojkgänget har hållit till i närheten och så har man skickat fram en eller två för att råna någon kvinna. Kniven eller knivarna har gått runt bland pojkarna, säger Glenn Sjögren, chef på Malmöpolisens ungdomssektion, till TT.

Rispade kvinna i handen

Ligan har lyckats med flera rån, enligt polisen. I söndags knivhotade pojkarna två 24-åriga kvinnor. Den ena av kvinnorna fick en rispa i handen, enligt Sydsvenskan. Vid det ett av rånen fick pojkarna med sig en mindre summa pengar.

Utredningen kring pojkligan har pågått i några veckor. I dag tror polisen att de har hittat en medlem i ligan, en 11-åring. Polisen hämtade pojken från sin skola i dag för att förhöra honom.
Camilla Martinsson är en av fyra socialsekreterare på polisens ungdomssektion i Malmö. Enligt henne är det ovanligt att barn så unga som elva år begår brott.
– Socialtjänsten krokar i direkt om personerna är så här unga. Vi har samtal både med barnen och deras vårdnadshavare, och i de flesta fall öppnar vi en utredning. Vi sitter även med när barnen förhörs.

LVU sista utväg

Socialtjänsten är en viktig aktör när unga misstänks för brott.
– Vi försöker hjälpa dem i deras sociala situation. Det gör man på många olika sätt, säger Camilla Martinsson.
Ibland tvångsomhändertas barnen enligt lagen om vård av unga (LVU)
– Det är en sista utväg. Det är vårdbehovet som styr vår insats, inte straffvärdet, säger Camilla Martinsson.