En 42-årig epok är över

Oisín Cantwell

Aftonbladets Oisín Cantwell om Muammar Gaddafi

Muammar Gaddafi, diktatorn som styrt Libyen i över 40 år, längre än någon annan ledare i arabvärlden, sas vara beredd att lämna över makten.

Men det har sagts så mycket. Att han gömt sig i Tripoli, att han flytt utomlands, att han helt förlorat förståndet.

Nu hävdar flera källor att han skjutits ihjäl, men uppgifterna har ännu inte bekräftats.

Allt kommer för eller senare att klarna.

För någon månad sedan rapporterade BBC att en talesperson för Gaddafi sagt att diktatorn kapitulerar.

Det lät rimligt. Men det är svårt att bilda sig en uppfattning om vad som pågår i Libyen och den ena nyheten mer förvirrad än den andra har kablats ut över världen de senaste månaderna.

Har slutat lyssna

Diktatorn trycker i en bunker under något av Tripolis lyxhotell. Eller har satt sig på ett plan utomlands.  Eller befinner sig gud vet var.

I ett av de senaste livstecknen från Gaddafi, ett ljudklipp som sändes ut av den statliga televisionen för någon månad sedan, orerade han som vanligt.

Fienden var fähundar och diktatorn krävde att en kvarts miljon invånare i Tripoli skulle beväpna sig och bege sig till stadsdelen Tajourah och fredagsmarknaden för att ”rena den från smittan som koloniala konspiratörer sprider”.

Men tv-tittarna lydde inte, de har slutat lyssna på mannen många av dem fruktat så länge.

Journalister i väst älskar att beskriva de ofta excentriska tyrannerna i andra delar av världen som bindgalna. Gaddafi är sannerligen inget undantag. Det är mycket möjligt att han är tokig, men det finns skäl till att han lyckades behålla makten i över fyra årtionden.

Den 1 september 1969 genomförde den 27-årige Gaddafi och andra unga militärer en oblodig kupp och avsatte kung Idris I. Monarkin avskaffades och den nya libyska arabiska republiken proklamerades.

”Direktdemokrati”

Med list och brutalitet hade Gaddafi snart tillskansat sig all makt och började utveckla sitt högst säregna politiska system: en blandning av arabnationalism, islamism och socialism.

Han har sedan dess sett sig som en andlig uttolkare av en nation som enligt honom styrs av direktdemokrati.

Men kritikerna - och de är många - talar om en envåldshärskare som styr Libyen med järnhand.

Regimkritiker har försvunnit spårlöst. Enligt människorättsorganisationer som Amnesty och Human rights watch har dissidenter fängslats och torterats och hundratals människor ska ha dömts till döden på egendomliga grunder.

Gaddafi fick, för att uttrycka det milt, problematiska relationer till stora delar av världen på 70-talet. Problem som accelererade under 80-talet.

Lämnade ut männen

Libyen anklagades av USA och andra länder för att bidra till finansieringen av den internationella terrorismen. PLO och IRA är två organisationer som ska ha fått betydande stöd och Libyens säkerhetstjänst påstods vara direkt inblandad i den palestinska terrorgruppen Svarta september, som genomförde Münchenmassakern under OS 1972.

1988 dödades 270 människor då ett passagerarplan sprängdes över den skotska byn Lockerbie. Libyen fick skulden och FN införde hårda sanktioner. Konsekvenserna blev svåra för ett redan fattigt land.

Men blockaden upphörde då Gaddafi 1999 beslöt att lämna ut de två män som misstänktes för Lockerbie-attentatet. Några år senare tog han på sig ansvaret för sprängningen av planet, skrotade planerna på att skaffa atomvapen och började söka uppgörelser med flera länder rörande terrorattentat på 80-talet.

Libyens ledare kunde än en gång börja resa runt i världen i sin dräkt prydd med porträtt på andra afrikanska ledare, sitt beduintält som han tog emot gäster i och sina kvinnliga livvakter. ”De låter sig inte distraheras lika lätt som manliga.”

Ekonomiska resurser

En diplomatisk fnurra bröt för all del ut med Frankrike då diktatorns son, Hannibal, kallad ”lyxvärldens värsting” slog sönder en hotellsvit i Paris och hotade personalen med pistol.

Det blev inte bättre av att Hannibal misshandlade sin fru för att sedan berusad sätta sig i sin Porsche och köra i 140 kilometer i timmen nerför avenyn Champs-Élysée på fel sida av vägen och hävda diplomatisk immunitet då han greps. Krisen löste sig dock snabbt.

Denne Hannibal och andra medlemmar i familjen har för övrigt flytt till Algeriet, tillkännagav landets utrikesdepartement i går.

Det senaste årtiondet har Libyen fullt ut tillhört världssamfundet och med sina stora oljefyndigheter och betydande ekonomiska resurser prioriterat en utbyggd infrastruktur och byggande av bostäder, sjukhus och skolor.

Landet är, möjligen i konkurrens med Sydafrika, världsdelens rikaste nation.

En epok är över

Men Muammar Gaddafi underskattade kraften i den arabiska våren. Han underskattade Natos beslutsamhet då han beordrade sina soldater att försöka skjuta mot den egna befolkningen. Han underskattade rebellerna.

Diktatorn har gripits. Flera källor säger att han dödats. Men det är än så länge obekräftade uppgifter.

En 42-årig epok är över.