Gud valde hennes karriär men väljer folket henne?

Peter Kadhammar

Kallas galen men Michele Bachmann kan bli Republikanernas presidentkandidat

Kongressledamoten Michele Bachmann, en tunn, kortväxt 55-årig kvinna med stort fluffigt hår, kan bli Republikanernas presidentkandidat nästa år.

Hon vann partiets provomröstning i Ames, Iowa, i förrgår. Jag såg henne tala två gånger, med en timmes mellanrum, första gången hade hon en pärlvit dräkt och den andra svarta byxor.

Jag nämner det för att yta och slagord är viktigare än konkreta besked om komplicerade frågor när det gäller Bachmann. Det är inte nödvändigtvis en dålig sak i politiken, ytterst gäller det ju att vinna röster. Men det gör det svårt för Bachmanns medtävlare att debattera med henne.

När hon till tonerna av Elvis Presleys ”A little less conver­sation” (and a little more action please) kom in på arenan Hilton Coliseum, gav hon strax publiken det den ville höra, slagordet som blivit Bachmanns signatur. Obama ska bli ”a one-term-president”, president för bara en mandat­period.

Vet hur hon ska smickra

Publiken skanderade med och betonade varje ord. Bachmann är lysande på att leverera korta, snärtiga meningar som sätter sig. Uppväxt i delstaten smickrar hon publiken:

– Allt jag behöver veta har jag lärt mig i Iowa!

– I Iowa har jag mött trygga, arbetsamma människor, underbara människor som vet att livet är värdefullt! Vi står för mänskligt liv från befruktningen till dess naturliga slut! Vi står för att äkten­skapet är till för en man och en kvinna!

Publiken jublar och applåderar. Bachmann talar om fri­hetens fackla, om att Amerikas storhet ska återupprättas, att de hårt arbetande människorna i Iowa ska få behålla ”frukterna av sitt arbete”, det vill säga inte betala en massa skatt.

”Personligt slaveri”

Bachmann har sagt många saker som de stora amerikanska tidningarna och magasinen gärna berättar om, till exempel:

Att Barack Obama har ”antiamerikanska” åsikter.

Att svininfluensan brutit ut under två demokratiska presidenter. ”Jag skyller inte på president Obama – jag tycker bara att det är ett intressant sammanträffande.”

 Att homosexualitet är personligt slaveri och att frågan om samkönade äktenskap är den viktigaste på 30 år – de måste stoppas.

Att Gud kallade Bachmann att gå in i politiken.

Att evolutionen ”inte är bevisad” och att teorin om ”intelligent design”, det vill säga att Gud skapat världen, ska läras ut i skolorna.

 2009 trodde Bachmann att dollarn som valuta var i fara och ville ha ett tillägg till konstitutionen som förbjuder att dollarn ersätts av en utländsk valuta.

Hon tror naturligtvis inte på klimatförändringarna.

Gud talade om för henne vilken man hon skulle gifta sig med: Marcus, till yrket psykolog, han står snett bakom henne på scenen.

”Försvarar vår frihet”

Magasinet Rolling Stone kallar Michele Bachmann galen, en ”religiös fanatiker vars hjärna är en våldsam elektrisk storm av gudomliga visioner och paranoida vanföreställningar”. I New Yorker går en reporter noga igenom hennes kristna fundamentalistiska rötter. Newsweek har henne på omslaget, ett foto där hon faktiskt ser galen ut.

De rapporterar om hennes missförstånd, faktafel och fria förhållande till sanningen.

Men hennes anhängare läser knappast sådana magasin. Om de gjorde det skulle de inte bry sig. Hennes anhängare är till exempel elektrikern Lonnie Kirchhoff, 65, som säger:

– Michele Bachmann är mot aborter och för vapen. Hon är fostrad i Mellanvästern och det ger henne kvaliteter som de på östkusten inte har. Hon vet hur vanligt folk har det.

Lonnies son Justin, 35, inflikar:

– Våra vapen håller regeringen i schack. Rätten att bära vapen är vår viktigaste rättighet efter yttrandefriheten. Vi är inte för våld – vi försvarar vår frihet.

Justins fru Joy har en knapp på sin tröja: ”Vapen räddar liv”.

Kritiserar Barack Obama

En annan anhängare till Mi­chele Bachmann är Inger Wright, en 68-årig hårfrisörska som immigrerade till USA från Sverige för 46 år sedan:

– Barack Obama är det mest vidriga jag varit med om. Han är socialist, kommunist och muslim. Muslimerna vill ta över vårt land. Men vi vill inte ha sharialagar!

Detta uttalande kanske inte har så mycket att göra med Michele Bachmanns poli­tiska program, men det ger en god bild av stämningen bland många av besökarna till provvalet som är ett republikanskt Almedalen i miniformat.

En timme efter talet i Coliseum står Bachmann i sitt kampanjtält ett par hundra meter bort. Här är det mer informellt, den pärlvita kjolen

ersatt av svarta byxor. Hon står sida vid sida med Marcus på en scen och lyssnar på ett countryband. Hon sjunger med.

När musiken tystnar går hon ner, genom publiken, fram till en annan scen som gör sig bättre för teve­kamerorna. Signaturmelodin med Elvis dånar. Hon dansar med Marcus. Några av hennes barn – hon har fem – står bakom dem.

Ett ”vi” mot ”dem”

Talet hon håller är nästan identiskt med det i Coliseum.

Möjligen ligger betoningen något mer på ”vi” mot ”dem”.

– Vi skäms inte för vår tro på Gud!

Marcus reser sina armar högt, många i publiken följer honom.

– Ni kommer aldrig att få se president Bachmann be om ursäkt för detta land!

Ett vrål av gillande.

Några timmar senare har Michele Bachmann vunnit republikanernas provval i Ames. Resultatet är inget mer än en antydan om opinionen i partiet, först i vinter börjar den formella kampen om vem som ska bli Republikanernas presidentkandidat.

Om ett och ett halvt år kan Michele Bachmann flytta in i Vita huset.