Regeringen lät sig luras

Lena Mellin

Hur kunde de tro att några ord på ett papper skulle stoppa tortyren

helskärm

Avvisningen av Ahmed Agiza är en politisk skandal som pågått i närmare ett decennium.

Med obeskrivlig naivitet lät sig den svenska regeringen luras av Egypten att han inte skulle torteras.

helskärm

Man ska inte glömma tidsandan. Den 18 december 2001 hade det bara gått tre månader sedan världens hittills mest spektakulära terrordåd.

Tusentals helt oskyldiga människor mördades i tre välriktade attacker i USA, orkestrerade av vår tids värste terrorist, Usama bin Ladin.

USA svarade blixtsnabbt med repression, kriget mot terrorismen. Det kanske inte var så konstigt. Mer anmärkningsvärt var att delar av världen, alltför troget, följde i supermaktens fotspår.

Ahmed Agiza och Mohammad Alzery var misstänkta för kontakter med terroristorganisationer. Den 17 december föredrog tjänstemännen på UD, under närvaro av Säpo, ärendet för utrikesminister Anna Lindh (S).

Redan påföljande dag avslog regeringen deras asylansökningar, trots att man bara två veckor tidigare sagt att beslutet skulle dröja längre.

Med beundransvärd effektivitet avvisades Agiza och Alzery bara några timmar senare till Egypten. Behjälpliga var amerikanska CIA som försåg männen med huvor, stolpiller, hand- och fotfängsel.

Det var en skandal. Men lika illa var den skriftliga garanti som Sverige i all hast begärde av Egypten. Agiza och Alzery skulle inte torteras i fängelset och svenska diplomater skulle få besöka dem för att se att förbudet efterlevdes.

Egypten har inte skrivit på FN-konventionen mot tortyr. Internationell rätt föreskriver att människor inte ska utvisas till länder med tortyr.

Men här gjorde regeringen alltså ett märkligt undantag. Trots att ”garantin” ju bevisar att regeringen trodde att tortyr

förekom i egyptiska fängelser. Annars hade den ju inte behövts.

Med en närmast otillåten blåögdhet trodde regeringen att några ord på ett papper riktat till ett litet och avlägset land, skulle hindra Egypten från att tortera personer misstänkta för terrorism. Och samtidigt riskera att stöta sig med sin mäktige bundsförvant, USA.

Det var naivt. Otillåtet blåögt.

Ahmed Agiza vittnar nu om hur regeringen grundlurades. Dåvarande ambassadören tyckte det verkade som om de behandlades utmärkt i fängelset.

Men nu berättar Agiza att han och Alzery togs ut ur tortyrkammaren och fick rena kläder när ambassadören kom på besök. När han gick fick de återvända till tortyren.

Tyvärr kommer Agizas vittnesmål inte som en blixt från en klar himmel. Svenska statens agerande har kritiserats av bland andra riksdagens konstitutionsutskott, JO, FN:s tortyrkommitté och FN:s kommitté för mänskliga rättigheter.

Ahmed Agiza dömdes till 25 års fängelse av en egyptisk militärdomstol. Straffet kortades till 15 år och i förra veckan släpptes han alltså, efter knappt tio år.

Mohammad Alzery satt fängslad i två år innan han släpptes.

Utan rättegång. Farligare än så var inte han. I alla fall inte enligt de egyptiska myndigheterna.

För tre år sedan gav Justitiekanslern, statens advokat, de båda männen tre miljoner kronor var i skadestånd.

Ett år senare sa den nuvarande regeringen nej till nya ansökningar om uppehållstillstånd från Agiza och Alzery. Skälen var hemliga.

Skadestånd kan de få. Men inte uppehållstillstånd.

Med behandlingen av Ahmed Agiza och Mohammad Alzery visar inte Sverige upp sig från sin bästa sida. Det är en politisk, och förmodligen också mänsklig, skandal.