"Kan bli ihågkommen för att det rödgröna samarbetet sprack"
Publicerad 2011-08-09
Lena Mellin om Lars Ohlys avgång
Att Lars Ohly avgår som partiledare för Vänsterpartiet är direkt nödvändigt, tror Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin:
– Han har fått en nederlagsstämpel på sig som har varit för svår att tvätta bort.
Det har spekulerats ända sedan valnederlaget förra året, men först i dag bekräftade Lars Ohly officiellt att han avgår som partiledare vi partiets kongress i januari.
– Det var ju inte jätteoväntat. När nu tre andra har meddelat att de kommer att kandidera mot honom har han forstått signalen: loppet är kört. Vänsterpartiet gjorde ett dåligt val senast och efter det sa Ohly att han skulle fundera på om han skulle kandidera igen, och kom fram till att han skulle göra det. Då trodde han att han hade tillräckligt stöd, men nu har han forstått att så inte var fallet, säger Lena Mellin.
Var det nödvändigt för partiet?
– Ja, det tror jag. Han är visserligen en otroligt trevlig person som skrattar och ler, men under honom har Vänsterpartiet backat under varje val. Han har fått en nederlagsstämpel på sig som har varit för svår att tvätta bort.
Vad händer nu?
– Nu är det ganska lång tid kvar till kongressen, den är först i januari, och eftersom Vänsterpartiet inte är ett parti som skyggar för offentliga diskussioner tror jag att det kommer att bli väldigt mycket snack om vem som tar över. Det kommer nog att handla om de som sedan tidigare aviserat att de kandiderar, alltså Jonas Sjöstedt, Hans Linde och Ulla Andersson.
Nu har det framställts som mer eller mindre givet att Sjöstedt ska ta över, men det är jag inte så säker på. Han är inte tillräckligt populär inom partiet. Jag tror däremot att Hans Linde har stora chanser att ta över. Ulla Andersson förknippas nog för mycket med Ohly.
Hur kommer vi att minnas Lars Ohlys år som partiledare?
I värsta fall som den som gjorde att det rödgröna samarbetet sprack eller för Nacka Skoglund-historien, och då är det lite synd om honom. I bästa fall är det nog för hans motstånd mot FRA-lagen och engagemanget för Palestina.