Svaret är strejk

Publicerad 2011-06-19

Peter Kadhammar träffar Demokratisk vänsters ledare: Staten ses som fienden

ATEN.

Halva den grekiska ekonomin är svart, beräknar parlamentsledamoten Fotis Kouvelis.

Till största delen beror det på att folk inte betalar skatt, men gammaldags korruption – mutor, statliga inköp till överpriser där byråkrater får pengar under

bordet – utgör upp emot tolv procent av ekonomin.

61-årige Kouvelis tillhör veteranerna i grekiska parlamentet: först kommunist, sedan socialist, nu ledare för partiet Demokratisk vänster. Han har varit ordförande i advokatsamfundet och tjänade en kort tid som justitieminister.

Kouvelis står utanför de bägge maktblocken Pasok (socialdemokraterna) och Ny demokrati (högern) vilka drivs som familjeföretag och turas om vid makten. Kouvelis kan tala fritt, fast hans radikalism är i sammanhanget ganska blygsam.

Saknar enighet

– Vi borde klara att begränsa den svarta sektorn till 20 procent av ekonomin.

Problemet, säger han, är att folk alltid betraktat staten som sin fiende. Och man betalar inte skatt till fienden.

– Vi har aldrig haft enighet mellan medborgare och staten. Staten har inte kunnat motivera sin existens inför medborgarna.

Aten kokar av ilska och politiska diskussioner. På väg till Fotis Kouvelis partihögkvarter någon kilometer från Konstitutionstorget passerar vi en grupp handikappade som demonstrerar, på lyktstolpar sitter affischer som kräver ingripande mot ”horhuset parlamentet”, vi passerar tiggare som viftar med klumpfötter och armstumpar för att väcka lördagsflanörernas medkänsla.

Skanderade slagord

Vi möter ett stort kommunistiskt demonstrationståg där såväl unga, arga män som gamlingar är beväpnade med påkar.

– Vårt svar är strejk! Vårt svar är strejk! skanderar de.

Vi passerar också Tårarnas torg. Statstjänstemän samlades där för att gråta när de sparkades för att det konkursmässiga Grekland inte klarade att få nya lån.

Det var på 1890-talet.

Fotis Kouvelis sitter i sitt kala, stekheta kontor och sammanfattar dagens problem i två punkter:

  Skatteflykten.

Den överdimensionerade offentliga sektorn.

Medborgarna hatar staten men använder den gärna som mjölkko. Socialdemokratiska och borgerliga regeringar har sedan andra världskriget köpt stöd genom att ge anhängare jobb utan krav på motprestation. Fenomenet kallas klientilism: medborgarna som klienter.

Kouvelis säger att det finns 160 statliga organisationer som är fullständigt onödiga. När jag ber honom exemplifiera pustar han.

– Det finns en för ”uppföljning av exporten”, det finns...

Han ropar till en sekreterare:

– Ge mig några namn! ...organisationer som ska syssla med bomullsproduktionen, fiskerinäringen ... fast de gör ingenting. De är överflödiga.

Ingen har koll på staten

För fem år sedan frågade Kouvelis i parlamentet hur många som finns i offentliga sektorn. Frågan var ett skämt och möttes mycket riktigt av hjärtliga skratt. Ty ingen vet.

– 750 000 till 800 000 arbetar i staten, säger han. Sedan finns ett myller av organisationer som formellt är fristående men som existerar enbart med hjälp av statligt stöd.

Om bara folk betalade sina skatter skulle några hundratusen tjänstemän kunna fortsätta att rulla tummarna i godan ro (i den mån de visar sig på kontoret).

Då intäkterna är för små finns två vägar att gå:

1. Höja skatten.

2. Skära ned den offentliga sektorn.

Ingen kommer undan momsen så den har parlamentet höjt från 18 till 23 procent. Men eftersom allmänheten fortsätter att gäcka skattmasen

saknas ändå pengar.

Då återstår att skära ner antalet anställda.

– Den privata ekonomin befinner sig i koma, säger Kouvelis. Vi måste få i gång den. Folk måste ha någonstans att ta vägen. De måste ha en inkomst. Annars står vi inför en explosion.

Fjärdedel i fattigdom

Kanske har Grekland redan passerat gränsen. En fjärdedel av befolkningen lever under existensminimum, enligt Kouvelis.

I dag blir det nya demonstrationer. Direktionen för hotell Grand Bretagne, som ligger bredvid parlamentet, har inte brytt sig om att laga marmortrappan som demonstranterna brukar slå sönder i jakt på lämpliga projektiler.