Om vi inte vågar bör vi byta jobb

helskärm

Kungakrisen har nu kokats ner till alla skandalers och mediedrevs innersta motor: Lögnen.

Ljuger kungen? Eller är bilderna falska?

Om svaret är ja på den första frågan kommer Sverige att befinna sig i en konstitutionell kris.

Är svaret ja på den andra frågan går monarkin stärkt ur en granskning.

Att bilderna existerar behöver vi inte tveka på. Två reportrar från Aftonbladet och ytterligare några på TV 4 och Expressen har sett bilder som är mycket komprometterande för statschefen och hans roll som symbol för Sverige.

Men eftersom ingen fått tillgång till dem har vi inte kunnat granska bildernas äkthet. Med tanke på Mille Markovic historia finns alla skäl att förhålla sig skeptisk till honom som person och källa.

Men bilderna föreligger. Och kungens innersta vänkrets agerar inte direkt med upphöjt lugn inför det faktumet. Aftonbladet kunde redan i december i fjol avslöja att Anders Lettström hade gett sig in i huvudlösa förhandlingar direkt med gangsters i akt och mening att köpa bort bilderna.

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg, god vän med såväl Anders Lettström som kungaparet, ägnade sig i går åt mediekritik. Den gick i huvudsak ut på att det är osmakligt, skandalöst och motbjudande att ge gangsters medieutrymme.

Det är i allt väsentligt en korrekt iakttagelse. Och enligt mig en irrelevant kritik. Bilderna finns. Äktheten i dem och omständigheterna kring dem bör därför granskas.

Den granskande journalistiken kan mycket väl behöva ta sig igenom osmakligheter, skandaler och förefalla motbjudande. Sådan är den fria pressens roll i en demokrati och bör också vara det i en modern monarki.

Lyckas vi blir vi hjältar för modet att gräva fram sanningen ur dyngan. Misslyckas vi anklagas vi för att vara dyngspridare. Törs vi inte gräva bör vi byta jobb.

Många läsare reagerar starkt emot granskningen av kungen. Jag kan förstå det på ett känslomässigt plan. Ilskna läsare som tycker om sin kung vill inte se honom dragen i denna smuts. Det är känslor och sådana bör man respektera, men också vara medveten om att de kan förblinda.

Det ger oss i denna granskning en svår balansgång att gå. Om vi i media klarar den eller inte bör också debatteras. Så sker nu och det är bra. Också det journalistiska arbetet stärks av kritik och granskning.