Nu måste kungen ta bladet från munnen

Publicerad 2011-05-20

Mattias Sandberg om evighetsdramat om Sveriges statschef

Kungen vände blad i höstas.

Nu börjar nästa kapitel.

Det blir betydligt svårare att bläddra förbi.

Mattias Sandberg.

Evighetsdramat om Sveriges statschef börjar nu anta sådana tragikomiska proportioner att det ligger nära till hands att fråga sig om Shakespeare har återuppstått.

Men låt oss för dramaturgins skull inleda med en prolog.

I höstas kom det fram att porrklubbsägaren Mille Markovic var en av källorna bakom skandalboken om kungen.

Markovic hävdade att vår monark med tillhörande entourage hade svartklubbsfestat tillsammans med strippor och ­kriminella.

Och att det fanns smygtagna bilder.

Kungavännen Anders Lettström kom då på den briljanta idén att kontakta maffian för att för­söka förhindra skandalen.

Att förhandla med en livvakt till någon som kallas Gudfadern är sällan en bra idé. 

Men Anders Lettström – ­styrelseordförande för Oscars­teatern – ville bara ”slippa det här jävla eländet” och då måste man faktiskt tänka ­utanför boxen.

Sagt och gjort.

Anders Lettström kontaktade gangsterkungen Milan ”Gudfadern” Sevos livvakt.

Kungavännerna ska ha varit beredda att hosta upp miljontals kronor för att undanröja eventuella bevis.

Att ringa upp ett gäng organiserade brottslingar är kanske inte krishanteringens första steg. Men ibland måste man faktiskt improvisera lite.

Visst, maffian må bedriva illegal verksamhet, men å andra sidan är de väldigt handlingskraftiga.  

Att Anders Lettström gjorde som han gjorde säger en del om hur mycket kungavännerna fruktade bilderna.   

Nu lyckades inte hans plan och i går publicerade merparten av Sveriges största medier bandupptagningar som avslöjade historien.

TV4:s inslag med Mille Markovic, som berättar om de känsliga bilderna, iförd ett pannband med texten ”God´s Angel”, må vara komiskt. Likaså kanalens konfrontation med Anders Lettström ute vid Arlanda, där han efter att ha jagats över halva flygplatsen, ändå avslutar med att på sedvanligt överklassvis nicka ­artigt åt reportern.

Eller det hade varit komiskt om det hade rört sig om en uppdiktad pjäs.

Nu handlar den här ­historien om Sveriges statschef som varje år får över 120 miljoner kronor i apanage av de svenska skattebetalarna.

Jag tror faktiskt att många svenskar struntar fullständigt i om kungen fångades på bilder med nakna kvinnor för 20 år sedan.

Däremot är det betydligt svårare att ha överseende med att hans närmsta vänner så sent som förra året kontaktat den organiserade brottsligheten för att få obekväma uppgifter ur ­vägen.

Nu räcker det inte med att vända blad för kungen, nu måste han i stället ta det där förbannade bladet från munnen och få slut på dramat.

En gång för alla.