Rörelsehindrad – och diskriminerad

Nu kräver rörelsehindrade en ny lagstiftning

Bussar, sjukhus, skolor.

Samtliga ska de enligt lag vara tillgängliga för alla, men i praktiken fungerar det inte.

Nu vill ”Marschen för tillgänglighet” att otillgängligheten för rörelsehindrade ska klassas som diskriminering.

Organisationen ”Marschen för tillgänglighet” är inte ny.

Sedan flera år tillbaka jobbar man med att uppmärksamma den otillgänglighet som Sveriges rörelsehindrade lever med varje dag.

– Tunga dörrar, trappor och höga trösklar är ju stora problem. Men det svåraste problemet är attityder och att folk inte vill säga vad det egentligen är – ren diskriminering, säger Hans Filpsson, koordinator på Marschen.

Han säger att Sverige är långt efter i utvecklingen och att flera länder redan har en lagstiftning som gör det olagligt, och därmed också straffbart, att diskriminera rörelsehindrade genom otillgängliga lokaler och transportmedel.

– Min tid som utbytesstudent i USA blev som en aha-upplevelse för mig. Att kunna åka lokaltrafik utan problem var något helt nytt. USA ligger långt fram i det avseendet, säger Hans, som har varit rullstolsburen sedan 1998.

Organisationen har anordnat demonstrationer i bland annat Stockholm sedan fem år tillbaka. Två gånger har man också genomfört så kallade massanmälningsaktioner, där människor går runt på sin hemort och antecknar alla typer av otillgängligheter man hinner med på några timmar.

– Det har resulterat i väldigt många anmälningar. Men de som blir anmälda har ofta aldrig hört talas om vad det finns för bestämmelser, säger Hans Filipsson.

För lagar finns det redan. Bland annat är fastighetsägare skyldiga att åtgärda, vad som kallas, ”enkelt avhjälpta hinder”. Men detta efterföljs sällan.

En ny lagstiftning skulle enligt Hans Filipsson medföra att man visar att man tar problemen på allvar. Dessutom skulle näringsidkare som inte ser till att fastigheter och transportmedel är tillgängliga för alla kunna stämmas. Den lag som är på gång och som ska träda i kraft den 1 januari 2009 tror Hans inte är tillräcklig i nuläget.

– I Sverige finns det 600 000 personer med rörelsehinder. Vi är Sveriges största minoritet, säger han.