Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Berit, Birgit

Hotade domaren: Rätten tystar ned

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-09-29

Monica Nebelius hoppade av kopplerimålet i Malmö efter hot

Arbetsgivaren sopar problemen med hot mot domare under mattan, säger rådmannen som förra veckan hoppade av det stora kopplerimålet i Malmö. Hon och hennes familj hade då utsatts för hot och trakasserier.

– Jag har alltid upplevt att de åklagare som drabbas har sin myndighets fulla stöd, skriver rådman Monica Nebelius i en debattartikel i Dagens Nyheter.

– Bland domarna är det annorlunda. Incidenter skall tystas ner.

Nebelius skriver om både andras erfarenheter i Malmö tingsrätt och om vad hon själv nu har upplevt. Domstolens skäl till att inte vara öppen med incidenter, som den Nebelius råkade ut för, är att hoten skulle tendera att öka, uppger hon.

"Accepterar situationen"

Men Nebelius tror att det är tvärtom:

"Om domare, som jag i det här fallet, på grund av hot eller trakasserier inte slutför mål som påbörjats – och det inte anges korrekta skäl – skickas i stället signaler att domstolarna skyggar och i realiteten också på något sätt accepterar situationen".

När Monica Nebelius lämnade kopplerimålet förklarade hennes chefer detta med att hon blivit sjuk. Att hon hotats avslöjades i Sydsvenskan.

"Huvudinställningen i de fall som jag kommit i kontakt med är att incidenter skall tystas ned och att den information som lämnas till allmänheten är sådan att det inte skall vara möjligt att egentligen förstå vad som inträffat", skriver hon.

"Det sopas under mattan".

"Detta förhållningssätt leder till att man inte kan skapa sig någon uppfattning om omfattningen av hot och trakasserier".

Hemifrån i polisbil

Monica Nebelius första dag med kopplerimålet slutade med att hon mitt i natten satt i en polisbil – på väg till annan ort eftersom hon och hennes familj inte kunde vara hemma. De fick med sig två i all hast packade väskor.

"Overklighetskänslan var stark och jag hörde min egen röst samtala med poliserna – samtidigt som jag förundrades över att jag verkade så lugn".

"Jag var i själva verket rädd".

"Frågan om när livet kommer att vara normalt igen hänger i luften. Liksom frågan om när rädslan ska släppa".

TT