Ensam kvar
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2003-11-23
I strålkastarskenet syns en kropp mellan rotorbladen i vattnet.
Jacob de Vries, 19, den värnpliktige ytbärgaren, som bara 25 minuter tidigare vinschades upp i helikoptern från sjöräddningskryssaren Märta Collin, kämpar nu ensam bland vrakspillrorna i det iskalla havet.
Christer Karlsson sträcker ut båtshaken och vrålar genom blåsten och regnet:
- Släpp för fan inte taget!
I samma ögonblick försvinner rotorbladen - det sista som syns av helikoptern - ned i djupet.
***
Lukten av flygfotogen är bedövande tung.
Det har börjat regna och utanför den vita cirkeln av ljus är det svart, bara svart.
Men när Christer Karlsson, 56, skeppare ombord på sjöräddningskryssaren Märta Collin, fått ut båtshaken till Jacob de Vries, känner han sig säker.
Han kommer att kunna rädda den unge ytbärgaren.
- Jag visste att tappar han taget eller tuppar av, så krokar jag honom helt enkelt i dräkten, säger Christer Karlsson.
Jacob de Vries är klädd i ytbärgarnas neongröna torrdräkt. När han ligger i vattnet känner han att det läcker in innanför dräkten.
Han blöder kraftigt från ett stort sår på kinden, han har flygfotogen i mun och ögon. Han har skrapat höger ben och känner en fruktansvärd smärta i ryggen.
Han vet inte vad som har hänt.
Han vet bara att han ligger i vattnet. Han känner sig hjälplös. Instinktivt har han ropat på hjälp.
Nu håller han ett fast tag om den utsträckta båtshaken.
När Christer Karlsson frågar om han orkar hålla i, svarar han:
- Jag försöker.
Christer Karlsson drar honom längs båten, akterut. Samtidigt spanar han ut över vattnet, i hopp om att få syn på de andra.
Tisdag 07.50
11 timmar till kraschen
Dagen börjar som alla andra dagar på helikopterflottilj Säve, med "morgonbön" och information om dagens väder och vilka övningar som ska göras.
Besättningen i Superpuman får sitt uppdrag och resten av dagen förbereder de sig inför kvällen, under ledning av besättningschefen, kapten Owe Persson, 50.
De är ett väl sammansvetsat gäng.
Deras uppgift är att rädda liv och det har de också gjort, tillsammans hundratals liv.
Den här kvällen är det bara övning, en rutinövning.
Men bara en av dem kommer att återvända den här kvällen.
Tisdag 18.45
Fyra minuter efter kraschen
Via badstegen i aktern får Christer Karlsson ombord Jacob de Vries på Märta Collin.
Enligt Christer Karlsson halvgår han själv in i styrhytten.
Själv minns Jacob de Vries inte hur han kommer ombord på båten. Han minns bara det starka skenet från strålkastarna.
- Nästa grej jag kommer ihåg är att jag ligger på kommandobryggan inne på Märta Collin, säger han.
Christer Karlsson och den andre besättningsmannen ombord på Märta Collin den här kvällen, Mikael Johansson, 36, fiskare och frivillig inom Sjöräddningssällskapet på Rörö, frågar honom hur många de var i helikoptern.
- Fem, svarar den omtöcknade Jacob de Vries.
När Christer Karlsson en stund senare tittar till honom frågar Jacob hur mycket klockan är.
- Sju, svarar Christer Karlsson.
Och då kommer Jacob de Vries ihåg.
- Sju, sju var vi, säger han.
Tisdag ca 17.15
En och en halv timme till kraschen
Besättningen intar sina platser i helikoptern.
Bakom spakarna sitter besättningschefen Owe Persson. Bredvid honom andreföraren, kapten Ola Hidefält, 49.
Bakom dem navigatören, kapten Thomas Lagerström, 41, löjtnant Michael Waerneman, 47, tekniker ombord, och en mekaniker.
Där bak sitter de två värnpliktiga ytbärgarna.
Den ene är Jacob de Vries.
Varje år utbildas 20 värnpliktiga ytbärgare i Sverige, varav fyra i Säve.
Jacob de Vries, från Jönköping och medlem i Andreasförsamlingen, är en av dem. Han ryckte in i januari i år och ska snart mucka - den 5 december.
Oscar Andersson, 19, från Forsheda, är en annan.
Efter tio veckors grundutbildning i Berga kom han till Säve nu i höst. Han är ny och ska läras upp.
Tisdag ca 17.30
En timme och en kvart till kraschen
När helikoptern lyfter från Säve första gången den här kvällen är det inte Oscar Andersson som sitter bak tillsammans med Jacob. Det är den andre ytbärgareleven, som kom till Säve i höst, samtidigt med Oscar.
- Kvällen var planerad i två mörkervinschningspass på cirka en timme vardera, berättar Jacob de Vries.
Det blåser runt fyra sekundmeter och det är mörkt.
- Det är väldigt mörkt, säger Christer Karlsson, skeppare ombord på Märta Collin den här kvällen.
Kvällens första övning inleds några kilometer öster om Rörö.
Owe Persson hovrar 15-20 meter ovanför Märta Collin.
Nere på däck tar Christer Karlsson emot styrlinan.
Den förste som vinschas ned från helikoptern är den värnpliktige ytbärgareleven.
Efter kommer Jacob de Vries - och båren, som de ska vinscha upp.
- Jag följde med honom ned på båten och visade hur han skulle göra, säger Jacob de Vries.
Övningen tar ungefär en kvart. Det går bra - och de gör den bara en gång.
Via VHF:n meddelar Thomas Lagerström att helikoptern ska gå in till Säve igen - och frågar om Märta Collin ställer upp på en övning till.
Svaret är ja.
Medan helikoptern sätter kurs in mot fastlandet igen går Märta Collin tillbaks till utgångsläget.
Tisdag ca 19.00
En kvart efter kraschen
Inne i styrhytten på Märta Collin blir Jacob de Vries sämre. Han klagar över smärtan i ryggen och har ont i ögonen, av flygfotogenen.
- Jag ser ingenting, säger han.
- Du behöver inte titta, säger Christer Karlsson.
Jacob de Vries blundar.
Under tiden har två fiskebåtar kommit fram och hjälper till att lysa över haveriplatsen.
Vattenytan är täckt av vrakdelar och flygfotogen.
Jacob de Vries hör hur de hittar en av hans kamrater där ute.
- De säger inte rakt ut att han är avliden, men de säger att det inte är mycket hopp om livet.
- Det gör mig otroligt ledsen.
Ganska snart hittas ytterligare tre, flytande bland vrakdelarna.
Tisdag 18.00
41 minuter till kraschen
När Superpuman kommer tillbaka till Säve tar besättningen en paus medan helikoptern tankas och en enklare teknisk inspektion, en så kallad "Kontroll K", utförs.
Snart är det dags att lyfta igen.
Men innan dess sker något som för fyra personer blir skillnaden mellan liv och död.
Det är nu man "roterar personal".
Owe Persson och Ola Hidefält byter plats - den sistnämnde tar plats bakom spakarna och besättningschefen sätter sig bredvid, som andreförare.
Thomas Lagerström, Michael Waerneman och Jacob de Vries behåller sina platser.
Men - två stycken kliver av.
Det är mekanikern och den värnpliktige ytbärgareleven.
På kliver i stället, enligt Agne Widholm, flygchef på andra helikopterbataljonen, Anders Lindqvist, 51, som lärs upp som färdmekaniker, och ytbärgareleven Oskar Andersson.
Klockan 18.31 meddelar besättningen i Superpuman att de är på väg ut igen.
Tisdag ca 19.15
En halvtimme efter kraschen
Till en början är det meningen att en ambulanshelikopter ska hämta upp Jacob de Vries på Märta Collin.
Men på grund av vädret bestäms att Jacob de Vries i stället ska lastas över i en polisbåt.
Polisbåten tar honom in till Lilla Varholmen, där ambulansen väntar.
Redan när han bärs in i ambulansen vet Jacob de Vries:
- Det här är inga problem, det här klarar jag.
Han vet att han kommer att överleva.
Tisdag 18.33
Åtta minuter till kraschen
Helikoptern lyfter och styr västerut, tillbaka mot sjöräddningskryssaren Märta Collin, som ligger kvar och väntar utanför Rörö.
Hastigheten är 200 kilometer i timmen.
Ombord på Märta Collin sitter Christer Andersson och Mikael Johansson och småpratar.
- Vi tycker att det tar lång tid, vi visste inte att de skulle tanka också, säger Christer Karlsson.
Strax ser de ljuset från helikoptern och konstaterar att den är på gång.
Då ser Christer Karlsson hur ljuset sänker sig snett ned mot vattnet - och försvinner, 300 meter framför Märta Collin.
- Herregud, han störtar ju!
Strax efteråt hör de en smäll, inte så kraftig, mer som en "knall".
De tittar på radarskärmen - och får ett eko.
Klockan 18.42 slår de larm till sjöräddningscentralen.
Tisdag 18.41
Helikoptern kraschar - allt blir kaos
Det sista Jacob de Vries minns är att helikoptern närmar sig Märta Collin - och att allt är normalt ombord.
I nästa ögonblick ligger han i vattnet bland vrakdelarna och ropar på hjälp. Efter vad han uppfattar som ungefär tio sekunder vänder han sig om och kisar rakt in i de starka strålkastarna på Märta Collin.
På bara någon minut är de framme hos honom - och Christer Karlsson sträcker ut båtshaken.
Torsdag 18.30
Två dagar efter kraschen
Två dagar senare sitter Jacob de Vries i konferensrum C i Sahlgrenska sjukhusets matsalsbyggnad i Göteborg.
Han är klädd i en grön flygoverall. Han har en utgjutning under vänstra ögat och kinden är ihoptejpad. Det syns att han fortfarande har ont i ryggen, men, intygar både han och läkarna, alla skador kommer att läka.
- Jag mår väldigt bra, säger han.
- Jag är oerhört tacksam att jag lever.
- Det jag sörjer väldigt mycket är de andra sex besättningsmedlemmarna som inte kunde klara sig ur den här katastrofen, utan miste livet.
Han är imponerande.
Jag ser det inte då, inte förrän jag senare på kvällen ser honom på tv:
Skräcken i hans ögon.
Christer Karlsson ute på Rörö ser honom också på tv.
- Det kändes gott, säger han.
Han vet att det handlade om sekunder där ute i vattnet.
Sex människor omkom - bara en överlevde.
I dag, söndag den 23 november, fyller han 20 år.
De omkom i helikopterolyckan
I dag fyller Jacob de Vries 20 år. Han var den ende som överlevde helikopterkraschen. Christer Karlsson, 56, var den som räddade honom. Utifrån deras minnesbilder berättar Aftonbladets Kerstin Nilsson vad som egentligen hände där ute på havet - före och efter katastrofen som tog sex mäns liv. Sex fäder, makar och söner som dog - när de övade för att rädda andras liv, ditt och mitt.
Kerstin Nilsson