Egypten nästa?
Mubarak har eldkraft att stoppa demonstranterna
Tusentals människor krävde i går att Egyptens ledare Hosni Mubarak avgår.
I dag förbjöd regimen alla demonstrationer och placerade ut säkerhetsstyrkor.
Ska egyptierna följa Tunisiens väg ser det ut att bli via ett blodbad.
En enorm folklig förväntan har byggts upp i Nordafrika och Mellanöstern att det folkliga upproret i Tunisien ska sprida sig och svepa med sig de auktoritära regimerna i regionen.
Den bygger på åtminstone två viktiga gemensamma faktorer:
Unga befolkningar och gamla auktoritära ledare.
I alla länderna är omkring hälften av befolkningen under 25 år. Unga och i allt större utsträckning arga och frustrerade.
Tre fjärdedelar av dem är arbetslösa. Många är universitetsutbildade men det finns helt enkelt inga jobb.
Tänt eld
De har växt upp med internet och vet att demokrati och frihet existerar i omvärlden. Efter tunisisk förebild har flera personer tänt eld på sig själva i protest i Egypten och Algeriet.
Regimerna har svarat med att låtsas som Tunisien inte hänt.
När Arabförbundet höll möte i förra veckan erkände ordföranden Amr Mousa att "den tunisiska revolutionen är inte långt från oss". Han fortsatte med att konstatera att arabiska medborgare "nått en ny nivå av ilska och frustration" och att "den arabiska själen är knäckt av fattigdom, arbetslöshet och ekonomisk nedgång".
Direkt efter denna glasklara självkritik gick Egyptens diktator Hosni Mubarak upp i talarstolen utan att med ett ord beröra den akuta situationen. Som om han levde i en annan värld.
Öppna eld
Mindre än en vecka senare låg tårgasen tät på Kairos och Alexandrias gator. Vilket inte per automatik innebär att regimen faller. För det finns även skillnader jämfört med Tunisien.
Ska demonstranterna störta Mubarak måste de först besegra både militären och den omfattande säkerhetsapparaten. För medan Tunisiens armé vägrade öppna eld mot folket så brukar Egyptens lyda Mubaraks order.
I en styrkedemonstration finns säkerhetsstyrkor och pansarbilar i dag utplacerade framför alla viktiga byggnader och stora vägkorsningar.
Fortsatta folkliga protester trots det uttryckliga förbudet mot demonstrationer leder garanterat till våldsamheter som mycket väl kan sluta i ett blodbad. Män som Mubarak lämnar inte makten frivilligt.
Falla
Ungefär på samma sätt ser det ut i Marocko, Jordanien, Libyen och Syrien.
Algeriet har redan skakats av oroligheter men utan att regimen därför ser ut att falla. När folk tog till gatan för att protestera mot höga matpriser använde makthavarna oljepengar och sänkte helt sonika priserna.
Mubarak har inte råd att "muta" befolkningen men tillräckligt med eldkraft för att inte låta sig skrämmas i väg på ett plan till Saudiarabien i första taget.