Obamas omöjliga uppdrag
Många presidenter före honom har försökt fixa fred i Mellanöstern
Ingen världscyklist blir legendarisk utan att vinna Tour de France.
På samma sätt kan ingen amerikansk president känna sig nöjd utan ett försök att skapa fred i Mellanöstern.
Att det innebär nästan garanterat misslyckande verkar inte avskräcka.
Förväntningarna har aldrig varit så låga som när Israels premiärminister Benjamin Netanyahu sätter sig mittemot palestiniernas president Mahmoud Abbas i Washington under president Barack Obamas överinseende.
Förmodligen därför att den över 60 år långa konflikten visat sig vara en extremt svår nöt att knäcka. Varje president sedan Jimmy Carter har försökt. Hittills har det visat sig vara "mission impossible".
Carter lyckades mot alla odds fixa fred mellan Israel och Egypten men då hade parterna glömt att palestinierna och deras förre stridbare ledare Yassir Arafat lämnats utanför.
Bill Clinton tog åt sig äran när norrmännen fixade ett halvt fredsavtal mellan Israel och Palestinierna 1993 men misslyckades på mållinjen när han själv skulle knyta igen säcken på riktigt.
Från bov till offer
Nu är det Obamas tur.
Förutsättningar är delvis annorlunda. Palestinierna har i världens ögon förvandlats från bov till offer. Israel gått från utsatt till förövare. En bild som kraftigt förstärktes efter Israels attack mot Ship to Gaza i somras.
Obamas förhandlingsinitiativ kom överraskande. Inga direkta samtal har förts mellan parterna på två år. Klimatet dem emellan är uselt. Det hela känns mest som en stunt för att Obama ska kunna vinna inrikespolitiska poänger inför det viktiga kongressvalet i november.
Ändå - ingen amerikansk president kan motstå Mellanösternkonflikten. Det handlar om både fåfänga och realpolitik.
Drömmer
Varje president drömmer om att bli den som fixar slutgiltig fred mellan judar och palestinier. Då är en framträdande plats i historieböckerna garanterad. Så även Nobels fredspris (även om nu Obama fått det i förskott).
Just för att det är så svårt är det också en spännande utmaning för varje statsman.
Ingen annan konflikt i världen spiller över så mycket i världspolitiken. Lös Palestinaproblemet och en rad andra tvister får plötsligt nya öppningar. För att inte tala om vilken kraftig förbättring det skulle åstadkomma av USA:s egen säkerhet. Utan förtryckta palestinier är betydligt färre unga muslimska män villiga att spränga amerikanska flygplan eller skyskrapor i luften. Hälften av världens terrorism skulle upphöra.
Raketer
USA är Israels vän. I nuläget utsätts den vänskapen för kraftiga påfrestningar. Med ett fredsavtal kan den åter blomstra.
Men efter alla misslyckade försök som gjort genom åren håller hoppet så sakteliga på att ebba ut. Få tror längre att ett avtal är möjligt.
Ett skäl till pessimismen är att palestiniernas numera har tillgång till raketer som kan nå Israel. Den lösning med två separata stater som länge betraktats som trolleriformeln garanterar inte längre Israel säkerhet.
Israelerna har byggt en mur för att hålla palestinierna borta. Modern vapenteknik har gjort att den delvis förlorat sin relevans.
Militanta
Det är svårt att se hur Israel ska kunna garanteras säkerhet och då försvinner också deras vilja att ge något i utbyte. Som att utrymma bosättningar på Västbanken eller överlåta den östra delen av Jerusalem till en palestinsk stat. Läget kompliceras ytterligare av att militanta Hamas kontrollerar Gaza, vid sidan av Västbanken den geografiska delen i en framtida palestinsk stat.
Vad Abbas än lovar vid fredssamtalen kan han inte garantera ska gälla för Gaza.
Netanyahu tillhör de israeler som är extremt skeptiska till en tvåstatslösning.
Som synes har Obama tagit på sig en extremt tuff uppgift. På många sätt en värre utmaning än att cykla 20-25 mil per dag i tre veckor i de franska bergen.