Ingen tror på freds- samtal om Mellanöstern
Kanske har Obama helt andra syften
Försök hitta en enda person som tror att ett fredsavtal blir resultatet av direkta samtal mellan Israel och Palestinierna.
Det går inte.
Kanske har president Obama helt andra syften med samtalen.
Obamas initiativ att dra igång direkta fredsamtal mellan parterna i Mellanösterns mest segslitna konflikt väcker mer gäspningar och axelryckningar än entusiasm.
Hoppet om fred har väckts så många gånger att det nu verkar ha gått i ide för evigt.
Kommentatorn Nahum Barnea i den israeliska dagstidningen Yediot Ahronot uttrycker vad de flesta känner.
– Vi har sett filmen. Vi har sett den om och om igen. Det är svårt att tro att det just den här gången blir ett lyckligt slut.
Ut i sanden
1993 års Oslo-avtal möttes av enorm entusiasm men rann till stor del ut i sanden. Inte minst för att Israels nuvarande premiärminister Benjamin Netanyahu gjorde sitt bästa för att torpedera det.
2000 var parterna mycket nära ett nytt avtal under Bill Clintons ledning. Men Arafat fick kalla fötter och vägrade skriva på.
2008 avbröts de senaste direkta men sömniga förhandlingarna av Israels anfall mot Gaza.
1-2 september är det dags för nya samtal i Washington. Inom ett år ska ett fredsavtal vara klart.
Hur ska det gå till?
Vilja
Klyftan mellan Israel och palestinierna verkar vara djupare än på mycket länge. Palestinierna har noll förtroende för Netanyahu. President Mahmoud Abbas reser till Washington av det enda skälet att han känner sig tvingad av Obama och ett antal arabstater som annars hotat dra in sitt stöd.
USA:s president verkar vilja satsa allt på ett kort. Hans särskilda sändebud George Mitchell har i månader rest i skytteltrafik mellan Jerusalem och Ramallah för indirekta samtal med parterna. Hittills med noll utdelning. Kanske hoppas Obama att om parterna tvingas förhandla direkt och under tryck från USA så kan de pressas till en uppgörelse.
Obama kan också ha helt andra syften.
Övertag
Han vill få bort fokus från det misslyckades kriget i Afghanistan och den tveksamma reträtten från Irak inför kongressvalen i november. Direkta fredssamtal mellan Israel och palestinierna vore i sig en framgång att visa upp. Deadline är först om ett år.
Han får ingen fred i Mellanöstern men kanske lyckas bevara demokraternas övertag i kongressen och därmed sina egna chanser att lyckas som president.
Främsta hotet mot den strategin är att Israels löfte att frysa bosättningarna på palestinska områden går ut om en månad. Förlängs inte stoppet lämnar palestinierna omedelbart förhandlingarna. Förlänger Netanyahu nedfrysningen riskerar hans högerregering att spricka.
Fredspris
Som vanligt är vägen till fred i Mellanöstern kantad av fallgropar.
Det kan tyckas en aning otacksamt att reagera så njuggt på ett initiativ som i grund och botten är lovvärt.
Verklig fred mellan Israel och palestinierna skulle göra mer för att minska motsättningarna i världen än någon annan åtgärd. Allmän avspänning och minskad terrorism är två omedelbara vinster.
Pessimismen beror på att det inte verkar finnas någon genuin fredvilja hos parterna. Israel vill inte avstå östra Jerusalem, kräver en palestinskt stat utan armé och att Israel fortfarande ska kunna patrullera vissa områden.
Palestinierna vill inte avstå rätten för flyktingarna från kriget 1948 att få återvända. En demografisk bomb som Israel omöjligt kan acceptera.
Lyckas Obama mot alla odds få till ett fredsavtal är han värd Nobels fredspris en gång till.