Sexskandal allt närmare påven
"Vad är det för fel på den katolska kyrkan?"
Katolska kyrkans sexskandal närmar sig påven.
Ingen påstår att han själv tillhörde förövarna. Men gjorde han verkligen tillräckligt för att ta itu med de skyldiga?
En hel del tyder på att han som de flesta präster brydde sig mer om kyrkans rykte än om offrens väl och ve.
Inte sedan år 1046 efter kristus har det hänt att en Påve avgått på grund av oegentligheter. Gregory VI försökte berika sig själv finansiellt.
I dag höjs åter röster på påvens avgång. Den här gången för att Benediktus XVI inte anses ha gjort tillräckligt för att stoppa de sexuella övergreppen mot framförallt unga pojkar i den katolska kyrkan.
Avslöjanden de senaste åren har visat att många präster behandlat framförallt församlingens unga pojkar som sin exklusiva egendom. I årtionden har de våldtagit och på andra sätt förgripit sig sexuellt på barnen.
När föräldrar klagat och begärt upprättelse har kyrkan försökt tysta ner händelserna. I bästa fall förflyttades i tysthet präster vars övergrepp var så omfattande att de helt enkelt inte gick att blunda för.
Hemlighet
Innan han blev påve ledde kardinal Josef Ratzingers den grupp inom Vatikanen som undersökte anklagelser om sexuella övergrepp mot barn.
I den egenskapen skrev han till biskopar runtom i världen och argumenterade mot att överlämna prästerna till rättsväsendet. Han ville att de först skulle undersökas av kyrkan. I allra största hemlighet för att undvika medias intresse. Och för att inte skada kyrkan.
Trots att Påven offentligt bett om ursäkt å kyrkans vägnar och beklagat övergreppen finns det många som anser att han själv borde ha gjort mer under sin karriär för att stoppa övergreppen.
Ett fall från hans tid som ärkebiskop i Munchen är det senaste avslöjandet. Ratzinger var 1980 med och beslutade att en präst skulle genomgå terapi för att botas från sin pedofili. Kort efter att prästen inlett sin terapi fick Ratzinger en skriftlig information om att prästen fått börja arbeta igen. Detta föranledde inget ingripande av kardinalen. Prästen ifråga dömdes senare för övergrepp i en annan församling.
Skyldiga
Inte ens den nuvarande påven verkar ha haft barnen bästa för ögonen. Istället för att låta de skyldiga få sitt straff synes han ha gjort allt för att skydda kyrkan från skandal.
Pedofilskandalerna inom kyrkan exploderade i USA på 2000-talet under min tid som Aftonbladets korrespondent där. Nästan inte en dag gick utan nya hemska avslöjanden om övergrepp.
Jag minns att jag tänkte; vad är det för fel på katolska kyrkan?
Senaste åren har skandalen nått Europa. Först Irland. Sedan Holland, Schweiz, Österrike, Polen och Tyskland.
I Tyskland beräknas minst övergrepp har skett på minst två tredjedelar av landets 27 katolska församlingar . På Irland har fyra av 24 biskopar erbjudit sig att avgå.
Skrämmande
Omfattningen av övergreppen är skrämmande liksom tanken på mörkertalet som troligen är mångdubbelt större. Det är som om prästerna trott att våldtäkt av unga pojkar var en rättighet de kunde utöva under kyrkans beskydd.
De som samhället och unga hade störst förtroende för var de som svek mest.
Än en gång är det dags att ställa frågan; vad är det för fel på katolska kyrkan?
Vi talar trots allt om övergrepp som för vilken civil förövare som helst ger mångåriga fängelsestraff.
Vatikanen - och påven personligen - hävdar att det inte finns något samband mellan övergreppen och det faktum att prästerna avgett ett löfte att leva i celibat.
Avskaffa celibat
Men nu börjar till och med krykan egna företrädare vackla och vill att frågan om att avskaffa celibatet och låta präster gifta sig ska prövas.
Oavsett orsakerna är det hög tid att stoppa krykans försök att sopa skandalerna under mattan. I Tyskland finns krav om en offentlig utredning av övergreppen.
Att normala rättsinsatser tar över är en förutsättning för att tvätta den smutsiga katolska byken.
När ska Påven våga tvätta sin?