Inga högerextremister trots massiv invandring
Medan Europa anpassar sig lyfter Kanada fram positiva exempel
Kanada tar emot 250 000 invandrare varje år.
Ändå saknar man ett stort invandrarfientligt extremparti.
Hur gör dom?
Europas sätt att bemöta främlingsfientlighet går i mångt och mycket ut på att anpassa sig.
Utåt fördömer de etablerade partierna de högerextremas invandrarhat.
I det tysta rör man sig i deras riktning i hopp om att det ska vara ett effektivt motmedel.
Frankrike är ett tydligt sådant exempel. Även Sverige. I kölvattnet efter Ny Demokrati har hållningen till flyktingar blivit mer restriktiv.
Ny Demokrati är borta men den tuffare hållningen är kvar.
På andra sidan Atlanten är invandrarströmmen lika tät men stämningen helt annorlunda.
Kanada påminner på många sätt om Sverige. Ungefär samma klimat, glesbefolkat, i politikens mittfåra. Hockeytokig välfärdsstat.
Men den hetsiga invandrardebatten lyser med sin frånvaro.
När kanadensare hör ordet invandrare ser de framför sig en välutbildad, positiv person som är villig att jobba hårt i sitt nya hemland. Snarare än en håglös människa som bränt sitt pass och längtar efter ett liv som bidragstagare.
- Kanadensarna har sedan länge accepterat att de är ett invandringsland, säger Martin Ådahl.
Han är chef för tankesmedjan Fores som har migration som ett av sina specialområden.
Ådahl ser Kanada som ett föredöme när det gäller integration.
Flyktingar och arbetskraftsinvandrare som kommer till Kanada slussas snabbt ut i samhället via föreningar som på statens uppdrag tar sig an dem och hjälper dem tillrätta.
Myndigheterna är restriktiva med bidrag. Nykomlingarna ska ut i yrkeslivet så fort som möjligt. Inom ett år har 80 procent fått arbete.
Invandrare som lyckas lyfts fram som positiva exempel, exempelvis grundaren av Blackberry.
- Man återberättar om och om igen storyn om människorna som kommit till Kanada, förklarar Ådahl.
Först var det vita européer, sedan människor från Asien, Sydostasien, Kina och Mellanöstern. De nya grupperna vävs in i den offentliga berättelsen som bildar ett slags nationellt samvete där ordet invandring har en positiv klang.
Resultatet blir enligt Ådahl en stolthet över att vara ett mångkulturellt samhälle. Fokus ligger på det som förenar snarare än det som skiljer.
Känslan gör invandrare "heta". Många små samhällen försöker aktivt få invandrare till sina områden.
- Spiralen i Kanada är positiv. Man ser invandrarna som en tillgång.
Nu låter det som allt är skimrande gröna skogar. Vilket det givetvis inte är.
Men Kanada borde vara intressant som studieobjekt för de etablerade partierna som med ljus och lykta söker efter ett effektivt sätt att bromsa de främlingsfientliga partiernas anstormning.
Eller är européer per definition mer främlingsfientliga än nordamerikaner?