Stå rakryggad mot Erdogan i dag, Bildt
Sverige måste sluta gulla med Turkiet
I Turkiet fängslas och hotas oppositionella, kurder och journalister.
Domstolarna är ungefär lika självständiga som i Putins Ryssland.
Ändå gullar Carl Bildt och svenska regeringen med premiärminister Erdogan som om han vore en stor demokrat.
Mycket sällan hörs någon kritik från Bildt eller övriga i svenska regeringen. I stället blundar Sverige för övergreppen och belönar premiärminister Tayyip Erdogan genom att vara ett av de länder som mest entusiastiskt arbetar för ett turkiskt inträde i den europeiska gemenskapen, EU.
Inför Erdogans besök i Stockholm i dag skrev Carl Bildt en debattartikel i Dagens Industri där han hyllar premiärministern för att vara ”på rätt väg”.
Inte ett ord om att Turkiet enligt Committee to protect journalists, CPJ, innehar världsrekordet i fängslade journalister. CPJ beskriver situationen för medierna som ”extremt svår”. Häromdagen dömdes journalisten Füsün Erdogan till livstid för att ha ”uppmanat till socialistiskt uppror mot regeringen”. Sex andra fick hårda straff.
Inte ett ord om att terrorlagstiftningen används för att kasta obekväma meningsmotståndare, studenter, fackligt aktiva och kurder i fängelse på högst tveksamma grunder. Ofta utan rättegång.
Ingenting om att tortyr åter förekommer i turkiska fängelser.
Med tre ord betar Bildt av de allvarliga brott mot mänskliga rättigheter som ständigt kritiseras av organisationer som Amnesty och Human Rights Watch.
”Åtskilliga brister kvarstår”, skriver Bildt.
Han och Sverige har av oklar anledning tagit på sig rollen som Turkiets hejaklack i Europa. Hur allvarliga brott regimen än begår så verkar det övergripande målet om att få med Turkiet i EU vara viktigare än allt annat.
Bildt är som en pappa som ständigt uppmuntrar i hopp om att den inte helt välartade sonen till slut ska bättra sig.
Jag har svårt att tänka mig Bildt agera supporter på samma sätt när det gäller Ryssland. Erdogans despotiska tendenser påminner inte så lite om Putins. Båda har en folkmajoritet bakom sig och tycker att de med den fått fria händer att göra i stort sett vad de vill.
Bildt har rätt i att Turkiet på relativt kort tid gått från en militärdiktatur till något som åtminstone liknar en demokrati. Erdogan visade prov på verklig vilja att modernisera Turkiet när han tog över makten 2002. Första åren hände det grejer. Erdogan var mån om att EU-anpassa Turkiet. Ekonomin har skjutit fart och välståndet har ökat.
Men när EU inte tillräckligt snabbt gav honom stora björnkramen så tappade Erdogan intresset och började blicka österut i sin ambition att göra Turkiet till en regional stormakt. Då skrapades också mycket av den demokratiska fernissan av. Efter tre år i malpåse har EU-förhandlingarna precis kommit i gång igen.
Detta efter en sommar där Erdogan lät fylla delar av Istanbul och andra städer med en tjock dimma av tårgas.
I sin debattartikel berör Bildt demonstrationerna mot Erdogan. Men då bara för att lägga ansvaret på omvärlden, inte på den turkiska regeringen.
”Efter sommarens folkliga protester i Turkiet bör vi snarast ställa oss frågan hur EU har lyckats - eller misslyckats - med att utnyttja sin attraktionskraft på detta kandidatland, i syfte att uppmuntra demokratiska reformer.”
EU har felat däremot inte Erdogan.
Min fråga är: Varför går det inte att - utan att slänga igen dörren - göra helt klart för Erdogan och Turkiet att Sverige anser att pressfrihet, föreningsfrihet, rättsäkerhet, oberoende domstolar och yttrandefrihet är absoluta krav för varje land som ska med i EU?