Chavez fattade alla beslut – stora som små
Wolfgang Hansson om ledaren i Venezuela
Mitt enda möte med Hugo Chavez var kort och intensivt.
Under de minuter jag stod innanför hans cirkel av livvakter kändes det som han ägnade mig all sin uppmärksamhet. Jag var utvald.
Förmågan att få människor att känna sig sedda var ett viktigt skäl till hans popularitet bland Venezuelas fattiga.
Året var 2006. Jag var i Venezuela för att bevaka Chavez återval. Alla hans valmöten var kaotiska men glada och uppsluppna tillställningar där musiken dånade och han uppträdde mer som rockstjärna än politiker.
Chavez var en vandrande one-man show som aldrig gav några intervjuer till utländska journalister. En politiker som inte liknande någon annan. Så när han stannade till och sög in mig med en arm runt axlarna kändes det stort. Handslaget var närmast brutalt. Chavez utstrålade kraft och styrka. Tätt inpå kunde han varit en tungviktsboxare istället för president. Samtidigt fanns det värme i blicken och något oskuldsfullt runt honom.
Personkult
Jag hann inte ställa många frågor på min skolspanska men en handlade om hur han orkade med bara några timmars sömn per natt.
– Jag måste vara stark för mitt folk, svarade Chavez. Jag har en historisk uppgift att hjälpa de fattiga. Att skapa rättvisa i Venezuela.
Ett annat skäl till varför de fattiga älskade honom. Han nationaliserade oljeindustrin och använde inkomsterna från det svarta guldet till att låta sluminvånarna gå på universitet och få sjukvård som tidigare var onåbar för alla utom de rika.
Jag minns en äldre kvinna jag träffade i ett av Caracas slumområden. Hon var nästan blind när hon fick åka till Kuba och operera sin starr. När hon kom tillbaka hade hon fått synen tillbaka. Inte konstigt att hon fick något religiöst i blicken när hon nämnde Chavez namn.
Chavez köpte inte bara folkets kärlek. Han byggde upp en personkult runt sig själv. Överallt blickar Chavez porträtt ner på besökare. Han dominerade totalt den statliga tv:n där han höll timslånga monologer. På informationsministeriet fick jag en bok med Chavezcitat som fick mig att tänka på Maos lilla röda.
Kompis med Castro
Chavez valdes med demokratiska medel men hans metoder hade inte mycket att göra med vad vi i västvärlden förknippar med demokrati. Alla beslut, stora som små, fattades av honom personligen.
Hans märkliga styre ledde till stora spänningar i landet. Medelklassen hatade Chavez.
Med sin starka anti-amerikanska retorik blev han också en nagel i ögat på många i västvärlden. I FN jämförde han George W Bush med djävulen.
USA hatade honom men istället blev han älskad av många i tredje världen som gillade hans mod att stå upp mot supermakten. Han formade nära band med många av Latinamerikas vänsterledare i förhoppningen om att bli kontinentens talesman.
Mest kompis av alla var han med kommunistiska Kubas diktator Fidel Castro.
Pekade ut kronprins
Så här efteråt känns det helt osannolikt att den kraftfulle och charmerande mannen som stod med armen runt mig inom några år skulle insjukna och dö i cancer. Då var han 52. Han blev 58 år.
Som alltid när en stark ledare faller ifrån återstår det att se om Venezuela klarar omställningen utan våld och oroligheter. Nyval ska hållas inom 30 dagar. Innan han dog pekade Chavez ut sin kronprins, vicepresidenten Nicolas Maduro.
Men jag tror inte någon klarar att fylla ut den egocentriske Chavez kostym. Definitivt inte bli lika älskad och hatad.