Är han verkligen rätt man att rädda Grekland?
Samaras gjorde förrut allt för att sabotera åtstramningarna
Av omvärlden ses han plötsligt som en frälsare.
Många verkar ha glömt att högerledaren Antonis Samaras de senaste åren gjort allt för att sabotera sparpaket och ekonomiska reformer i Grekland.
När socialistpartiet Pasok kom till makten 2009 upptäcktes fusket med den grekiska ekonomin. Hur siffrorna över budgetunderskott och statsskuld systematiskt förfalskats i rapporter till EU.
För merparten av fusket stod Ny Demokrati som styrde Grekland undren åren 2004 till 2009. Samaras kan inte lastas personligen för detta eftersom han satt i Europaparlamentet fram till 2007 då han åter blev invald i det grekiska parlamentet. Partiledare blev han först två år senare.
Men när Europa krävde att Grekland skulle agera för att få ordning på sina finanser så ställdes sig Samaras helt på tvären. Trots ett nationellt krisläge vägrade han samarbeta med premiärminister Giorgos Papandreou från Pasok. Tvärtom gjorde han allt för att göra livet sur för socialistledaren.
Egen vinning
Han utnyttjade krisen för egen vinning för sig och sitt parti.
Inte förrän EU mer eller mindre hotade med att kasta ut Grekland ur euron bytte han motvilligt fot. Till slut gick han med på att ingå i en krisregering tillsammans med Pasok under ledning av teknokraten Papademous.
När EU krävde att Samaras liksom övriga grekiska ledare skriftligt skulle lova att de tänkte genomföra sparprogrammet som var ett villkor för nödlån så vägrade han först.
Det var också Samaras som drev igenom det grekiska nyvalet den 6 maj som utlöste den nya krisen. Istället för att låta ge den teknokratledda koalitionsregeringen en chans att reda upp landets problem. Skälet var att han själv såg en chans att bli premiärminister.
Så när Samaras nu fått rollen som mannen som ska rädda Grekland undan krisen så kan man med fog ställa frågan om han verkligen är rätt person.
Han ska göra det tillsammans med det parti som tillsammans med Ny Demokrati sett till att Grekland hamnat i det katastrofala läge där man befinner sig.
Tennismästare
Samars kommer från en av Greklands mest välbärgade familjer. Som ung ägnade han sig åt tennis och överklasspartys. Som 17-årig blev hans grekisk tonårsmästare i tennis.
En intressant detalj som säger det mycket om hur grekisk politik traditionellt fungerar är att han delade rum med sin sedemera värste politiske motståndare Pasokledaren Giorgios Papandreou när de båda studerade vid Amherst College i USA.
Som 26-åring blev Samars den då yngste parlamentarikern i Grekland. Han blev finansminister 1989 för att strax därpå bli utsedd till utrikesminister. Som sådan drev han hårt linjen att den forna jugoslaviska republiken Makedonien inte skulle få använda det namnet som han ansåg Grekland hade ensamrätt till. Så hårt att han tvingades lämna Ny Demokrati och bildade utbrytarpartiet Politisk vår.
På vägen utlöste han regeringens fall.
Efter ett årtionde i kylan fick han komma tillbaka till Ny Demokrati 2004. Fem år senare valdes han till partiledare.
En majoritet av grekerna har röstat för andra partier än de som ska ingå i Samaras regering. Risken är uppenbar att han inte blir särskilt långvarig på sin post. Trots en examen från Harvard Business School får han svårt att leva upp till rollen som Greklands frälsare.