Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Vendela

Ingen gör något

Folk dödas i Syrien – men vem är beredd att röra om i häxbrygden i Mellanöstern

våldet fortsätter  I går dödades sju människor i en explosion i Syriens huvudstad Damaskus. Här syns en sårad flicka som bärs iväg av en man för att få hjälp.

Precis som många andra känner svenska politiker stor frustration över att dödandet i Syrien fortsätter medan världen hjälplöst står och tittar på.

Att sidsteppa ett förlamat FN lockar vissa.

Men inte ens då är det säkert att lidandet får ett snabbt slut.

Med sina veton har Ryssland och Kina i praktiken förlamat FN:s möjligheter att ingripa i Syrien. Man har inte ens lyckats samla sig till några sanktioner mot regimen i Damaskus. 300 obeväpnade FN-observatörer har reducerats till likräknare.

FN-chefen Ban Ki-moon låter alltmer desperat i sina varningar för totalt inbördeskrig. Detsamma gäller ledande företrädare  i USA, Europa och arabvärlden. Alla kräver de att Bashar al-Assad ska sluta skjuta mot sitt eget folk och avgå.

Den brutale diktatorn vägrar lyda och då står världssamfundet där med brallorna nere.

Alla snackar men ingen gör något. Ingen kan göra något.

Ringde runt till partiernas utrikespolitiska talespersoner och möttes av frustration och vånda. Framförallt de borgerliga partierna lutar åt möjligheten att bilda en internationell koalition vid sidan av FN-systemet.

De har folkrättsexperten Ove Bring på sin sida.

– Folkrätten måste utvecklas när FN är förlamat, säger han. En internationell koalition skulle kunna ta på sig den rollen.

Ungefär som Nato gjorde i Kosovo 1999. FN:s säkerhetsråd kunde inte enas. Nato startade ett bombkrig mot Serbien och fick med sig många av världens länder.

I Syrien skulle en sådan koalition tassa på minerad mark.

Vi talar om Mellanöstern som redan är en krutdurk där Israel och Iran gärna skulle ta kål på varandra om de hade en chans. Vem är beredd att röra om i den häxbrygden?

Libyen var ett särfall med en svag armé och en opposition som redan kontrollerade en del av landet. Syrien är något helt annat.

På så vis har det varit bekvämt för västvärlden att gömma sin passivitet bakom Rysslands och Kinas veton. Inte ens om de plötsligt ändrar sig är Nato eller någon annan i nuläget beredd att genomföra en militär intervention i Syrien.

– Prognosen för framgång är inte särskild god, säger Ove Bring.

Utan ett militärt ingripande är frågan vad som är vitsen med en internationell koalition. Förutom att det vore en stark markering mot Assad.

Sanningen är att det inte finns någon quick-fix lösning vare sig via FN eller en "de villigas koalition". Så länge Assad, hans familj och eliten som stöttar honom är övertygad om att de själva får halsarna avskurna om de lämnar makten så kommer de att slåss till sista blodsdroppen.

Att det bestialiska dödandet av civila fortsätter länge än är ingen vågad gissning.

Tycker du det är dags att sidsteppa FN och bygga en internationell koalition som kan ingripa?

Hans Linde, vänsterpartiet:

– Nej. Det finns ingen ­militär lösning. En intervention riskerar att leda till ett ännu värre lidande för befolkningen. I stället måste vi trappa upp de ekonomiska och diplomatiska påtryckningsmedlen mot regimen.

Urban Ahlin, socialdemokraterna:

– Nej. Vi vill undvika att konflikten trappas upp till ett regionalt storkrig. Kofi Annans fredsplan och arbete måste stödjas. Receptet är att öka pressen på Ryssland.

Bodil Ceballos, miljöpartiet:

– Om inte FN är med skjuter vi oss själva i foten. Jag tror inte att en militär intervention är bästa lösningen. Risken är att vi då får ett fullskaligt krig.

Julia Kronlid, sverigedemokraterna:

– Jag är inte säker på att det skulle gagna freden långsiktigt. Det beror på vad en sådan skulle ­göra. Det känns frustrerande att se på när ­dödandet pågår och samtidigt är det svårt att veta vad som är bäst.

Fredrik Malm, folkpartiet:

– Frestande att fundera i de banorna. Men man måste tänka på att den långsiktiga inverkan på folkrätten kanske inte är önskvärd. För en väpnad aktion tror jag att det i slutändan behövs ett FN-beslut.

Désirée Pethrus, kristdemokraterna:

– Ja, något mer måste ­göras. Det kan inte vara så att FN-stadgans ”ansvar att skydda” gäller för Libyen men inte för Syrien. Därför är det oroväckande när länder som USA så tydligt utesluter ett väpnat ingripande.

Kerstin Lundgren, centern:

– Ja, tidpunkten närmar sig helt klart. Vi vill inte se mönstret från forna Jugoslavien ­upprepas. Vi måste förbereda oss för en handlingsplan om FN fortsätter vara blockerat.

Sofia Arkelsten, moderaterna:

– Utvecklingen i Syrien där våldet och förtrycket ökar är mycket oroande. Vi satsar nu all kraft på att få hela det internationella samfundet att backa upp Kofi Annans ansträngningar att nå en politisk lösning.