Grekernas ”mission impossible”
Veckor av osäkerhet och finansiell oro väntar
Grekiska politiker har ännu en uppvisning i att smita från sitt ansvar.
Samtidigt som grekiska folket försöker att både äta upp kakan och ha den kvar.
Nyval och veckor av osäkerhet står för dörren.
En obehaglig känsla av deja vu infinner sig inför det grekiska drama som ännu en gång spelas upp med en orolig omvärld som åskådare.
Tidigare var det högerpolitikern Antonis Samaras som saboterade varje försök till nationell samling för att lösa krisen. Nu är det vänsterledaren Alexis Tsipras som iklätt sig den rollen. Hans Syriza kom tvåa i valet den 6 maj men vägrar delta i en samlingsregering även om den ställer krav på att omförhandla villkoren för EU:s nödlån.
Han hoppas helt enkelt på att Syriza ska gynnas av ett nyval och gå fram ännu mer. Kanske rentav bli största parti. Något opinionsmätningarna tyder på. Tsipras sätter sitt eget partis bästa framför landets.
Lockande
Hans budskap om att Grekland måste vara kvar i euron men inte kan acceptera de besparingkrav EU ställt för att betala ut nödlån känns lockande för många greker som vägrar se sanningen i vitögat.
De hoppas fortfarande på att någon annan ska betala för att de levt över sina tillgångar.
Hur ska man annars tolka opinionssiffror som säger att 78,1 procent av grekerna vill stanna kvar i euron samtidigt som två tredjedelar av dem i det nyss avslutade valet röstade på partier som säger nej till de tuffa besparingskraven.
Grekerna budskap lyder i klartext: Vi vill ha kvar euron men vi tänker inte betala priset som omvärlden kräver för att vi ska få vara det.
Valresultatet blev så schizofrent att det omöjliggör bildandet av en handlingsduglig regering. Tre partiledare har försökt och misslyckats. Nu försöker presidenten lösa knuten genom att vädja till nationell samling. Chansen att han lyckas är minimal sedan Tsipras sagt nej.
Förlängt lidande
Därmed fortsätter det grekiska dramat att skaka om EU. I nuläget är nyval enda realistiska utgången. Troligen tidigast den 17 juni.
Det innebär ännu ett antal veckor av osäkerhet och ökad risk för finansiell oro.
Grekland är inne på sitt femte år av recession, det vill säga att ekonomin krymper. Arbetslösheten är 21 procent. Utan tvekan lider många greker svårt av alla besparingar, lönesänkningar och en allmänt deprimerande stämning. Men de har heller inte gjort det lätt för sig.
Från dag ett har många grekers inställning varit att de inte gjort något fel, att det är andra som slösat bort pengarna och att de minsann inte tänker acceptera sparkraven. Oviljan att inse allvaret och en total brist på nationell samling har förlängt lidandet.
Skadad kassako
Grekerna verkar fortsätta tro att de på något sätt ska lyckas ta sig ur knipan utan att ställa upp på de hårda kraven. Att de ska kunna äta kakan och samtidigt ha den kvar.
Vad de i själva verket riskerar är att bli utkastade ur euro-samarbetet. Tyskland har sagt tvärnej till att omförhandla det paket som i våras grav grekerna nödlån på 130 miljarder euro. Tongångarna är liknande från andra EU-länder.
Utan besparingar inga fler nödlån. Utan nödlån väntar en oordnad konkurs på Grekland.
Landets viktigaste kassako har redan tagit skada. Turisterna undviker Grekland i allt större skaror. På grund av alla strejker har ett antal utländska flygbolag helt lagt ner sina linjer till Grekland eller kraftigt dragit ner på antalet flygningar. Delta Airlines är det senaste i raden.
Greklands enda hopp är den omsvängning som är på gång inom unionen efter Francois Hollandes seger i det franska presidentvalet. Fler och fler betonar att man måste satsa på tillväxt också, inte bara besparingar. Verkligheten visar att enbart stålbad inte fungerar.
För den skull försvinner inte de grekiska skulderna.
För mig är det en gåta hur krisen ska kunna lösas när det över allt detta svävar en dysfunktionell stat med galopperande korruption och ett icke-fungerande skattesystem.