Fredsplanen i praktiken död
"Assad hade aldrig tänkt att gå med på Annans plan"
Kofi Annans fredsplan för Syrien går mot en säker död.
I ett klassiskt försök att vinna tid ställer diktatorn Bashar al-Assad hela tiden nya krav för att lägga ner vapnen.
Frågan är vad världen ska göra istället när "diplomatins sista chans" inte fungerar.
I dag skulle vapnen i Syrien ha tystnat och dödandet upphört.
Få verkar förvånade över att artillerigranaterna fortsätter regna ner över syriska städer och kräva ständigt nya dödsoffer.
I praktiken dog Kofi Annans sex-punktsplan för ett eld upphör redan i helgen när Syriens utrikesminister ställde nya krav för att dra tillbaka armén tunga vapen från citykärnorna. Regimen krävde skriftliga garantier från "beväpnade grupper" att först lägga ner sina vapen. Ett krav den beväpnade syriska oppositionen snabbt avvisade.
Syrien kräver också att länder som Saudiarabien och Qatar skriftligt ska garantera att stoppa "finansieringen av beväpnade terrorgrupper".
Omöjligt uppdrag
De nya kraven visar vad många misstänkte från början. Den förre FN-chefens jobb var redan från start ett omöjligt uppdrag. Bashar al-Assad hade aldrig en tanke på att följa fredsplanen. Han utnyttjade den bara för att vinna ännu mer tid. Under de veckor som Annans fredsplan diskuterats och behandlats i FN:s säkerhetsråd har Assad tämligen ostört kunnat intensifiera bombningen av bostadsområden i städer som Homs som behärskas av oppositionen.
Genom att ställa nya krav hoppas Assad på nya förhandlingar som kan pågå i ytterligare några veckor och utmynna i en reviderad fredsplan som han inte heller tänker följa.
Sådär kan han fortsätta tjäna tid.
En av punkterna i Annans fredsinitiativ är att mötesfriheten omedelbart ska återställas och att politiska fångar ska släppas. Då skulle landets gator åter fyllas av demonstranter som vill störta Assad. Eftersom hela meningen med att slå ned upproret är att klänga sig kvar vid makten är det inget den London-utbildade ögonläkaren vill gå med på.
Inga straff
Syriens diktator riskerar väldigt lite genom att strunta i Annans plan. Det utlöser inga sanktioner eller straff.
Assads trumfkort är att han fortfarande har Ryssland och Kina bakom sig. Ingen av dem visar några tecken på att mjuka upp sin inställning att stoppa alla försök till ett militärt ingripande från omvärlden. Med sina veton kan de hindra varje FN-ingripande.
Detta trots den nya artikeln i FN-stadgan som innebär en tvingade skyldighet för världssamfundet att ingripa när civilbefolkningens liv är i fara. Precis den paragraf som användes för att motivera kriget mot Libyens diktator Moammar Gaddafi.
I ett avseende lever Bashar al-Assad farligt. Senaste dagarna har hans trupper i ett försök att förfölja flyende syrier skjutit över gränsen in i två andra självständiga länder, Turkiet och Libanon. Flera personer dödades och skadades. Ett solklart brott mot internationella lagar. Länder som blir attackerade har rätt att slå tillbaka. Turkiet har en stark armé och är dessutom medlem av Nato.
FN förlamat
I ett läge när FN förlamas av Kinas och Rysslands veto kan vissa länder i Arabvärlden och väst välja att attackera Syrien utan FN-mandat. Men dit är steget i nuläget väldigt långt.
På kort sikt kan Bashar al-Assad känna sig rätt säker i presidentpalatset i Damaskus. Att bara sanktioner inte räcker för att fälla en stark diktator lärde sig världen redan i fallet Saddam Hussein
Prat lär inte stoppa dödandet och något militärt ingripande från omvärlden finns inte i sikte.