Homs - ett nytt Sarajevo
Krypskyttar, svält och granatattacker mot civilbefolkningen. Inget slut i sikte.
Först skjuter syriska armén granater mot en gata i staden Homs. Strax därefter ännu en mot exakt samma plats. Precis lagom för att människor som försöker undsätta de skadade i den första attacken har hunnit fram.
Grymheterna i Homs börjar alltmer påminna om belägringen av Sarajevo under Bosnienkriget och risken är att de får pågå lika länge.
Befolkningen i delar av staden lever sedan en tid utan el och värme. Många har inte heller vatten. På grund av den kraftiga beskjutningen är det allt färre som vågar sig ut för att köpa mat.
De som trotsar faran riskerar att träffas av någon av de krypskyttar som ligger på taken. De provisoriska sjukstugorna fylls av ungdomar med bortsprängda ansikten och sörjande mammor.
Under Bosnienkriget 1992-95 utsatte bosnienserbernas armé de muslimska delarna av Sarajevo för samma behandling. Granater som urskiljningslöst sköts in bland bostadshusen. Krypskyttar som satte en kula i huvudet på den som försökte hämta vatten.
Nu händer samma sak i Homs, staden som blivit centrum för det syriska motståndet mot diktatorn Bashar al-Assads regim.
Ojämn kamp
Det är i Homs som de flesta rekryterna hoppat av från landets armé för att istället ansluta sig till motståndsstyrkorna i Syriens fria armé. Det är i Homs som det som började som ett folkligt uppror mot regimen alltmer tagit karaktären av inbördeskrig.
Assads armé, med sina stridsvagnar och artilleripjäser, står mot upprorsarmén som har få vapen tyngre än kalashnikovs. En som alla begriper ojämn kamp även om rebellerna i Homs – eller terroristerna som regimen kallar dem – har en stor del av befolkningen på sin sida.
Att i det kaotiska läget och i ett land som är nästan helt stängt för utländska journalister kontrollera dödssiffrorna är en omöjlighet. Rapporterna från olika människorättsorganisationer talar om över 300 döda bara de senaste dagarna och över 6 000 döda i hela Syrien sedan upproret startade för ett knappt år sedan.
Kanske är det fler. Kanske är det färre. Otvivelaktigt är att ett blodbad pågår.
Övergivna gator
Via telefon når alltfler vittnesuppgifter omvärlden från människor i det omringade Homs. BBC:s reporter Paul Wood har lyckats ta sig in i staden och rapporterar om kraftig artilleribeskjutning från klockan sex på morgonen. Om övergivna gator och vettskrämda men trotsiga invånare. Om en majoritet civila offer på de provisoriska sjukhusen.
Precis som i Sarajevo har omvärlden svårt att ta in att ett lands armé med berått mod skjuter på sin egen civilbefolkning utan att göra skillnad på vem som är en stridande part. Vi vill inte riktigt tro att det är sant.
Men det är inte bara sant. Risken är uppenbar att de i likhet med fallet Sarajevo kommer att pågå under mycket lång tid.
I och med Rysslands och Kinas veto i FN:s säkerhetsråd är vägen förmodligen stängd till ett internationellt sanktionerat ingripande mot Bashar al-Assad. Inget tyder på att USA, västvärlden eller för den delen Arabförbundet är beredda att ingripa militärt för att få stopp på blodbadet.
Ryska vapen
Rysslands utrikesminister Sergei Lavrov besöker i dag Bashar al-Assad i något slags försök till medling. Men eftersom Ryssland precis gett diktatorn grönt ljus att fortsätta dödandet har jag svårt att se hur Lavrov ska kunna övertyga Assad att lämna makten. Vilket är enda sättet att få stopp på dödandet.
Otaliga gånger det senaste året har det sagts att Bashar al-Assads dagar är räknade, att det bara är en fråga om veckor innan han störtas. Lika många gånger har det visat sig fel.
Assad har fortfarande ett omfattande stöd i Syrien. Särskilt bland alawiterna, den shiamuslimska folkgrupp som han själv tillhör och som haft makten i över 40 år. Han har en välutrustad armé som fortfarande till övervägande delen är lojal. Han har en mäktig vän och finansiär i Iran. Ryssland fortsätter pumpa in vapen. Omvärlden kan inte samla sig till ett ingripande.
Om inte denna verklighet ändras får befolkningen i Homs fortsätta frysa, svälta, leva i skräck och se sina familjer dö under lång tid framöver.
I fallet Sarajevo var det USA som till slut satte ner foten. Vem kan och vågar göra det i Homs?