Sätta USA på plats målet med ryskt veto
Därför gav Putin Syriens diktator "en licens att döda".
Ryssland är på väg tillbaks in i kalla kriget.
Det betyder att inget är viktigare än att stå upp mot USA.
Vladimir Putin hoppas det ska hjälpa honom till en storseger i presidentvalet om en månad.
För Bashar al-Assad var det ingen tvekan om hur Rysslands och Kinas veto mot ett ingripande i Syrien skulle tolkas.
Diktatorns trupper intensifierade omedelbart sina attacker mot oppositionen i bland annat staden Homs. I helgen ska över 300 människor ha dödats.
På BBC hör jag hur en oppositionell håller luren mot fönstret. Genom radio dånar skottsalvor och tunga explosioner. Ett tydligt bevis för hur kriget pågår där ute trots alla officiella syriska förnekelser.
Nu har Assad vunnit ytterligare lite tid för att försöka slå ner upproret utan risk att någon blandar sig i utifrån. Över 6 000 människor har dödats hittills enligt människorättsorganisationer. Nu kan blodbadet fortsätta ostört.
Delat upp världen
Förmodligen måste vi vänja oss vid en återgång till det världsläge som rådde före kalla krigets slut.
Då hade USA, Sovjetunionen och i viss mån Kina delat upp världen i olika intressesfärer. Så fort FN användes för att försöka ingripa i en konflikt så blockerades alla beslut av den konkurrerande stormaktens veto.
Omröstningen i FN:s säkerhetsråd i lördags gällde på pappret hur världssamfundet ska uppmana diktatorn Bashar al-Assad att avgå och låta en ny ledare bilda en samlingsregering för att få slut på slaktandet.
I verkligheten handlade voteringen lika mycket om inrikespolitik i Ryssland.
Sedan den politiska oppositionen i landet vaknade till liv på allvar i höstas har premiärminister Putin svarat med att piska upp en hatstämning mot USA, bland annat genom att hävda att oppositionen får sina pengar från Amerika.
För första gången är en storseger för Putin inte given i presidentvalet den 4 mars.
Klassiskt recept
Att skaffa en yttre fiende för att ena befolkningen bakom dig är ett klassiskt recept för en ledare på nedgång.
Även om de gillar Elvis Presley och amerikanska filmer går det fortfarande att spela på en sträng av misstänksamhet hos många ryssar mot USA:s maktpolitiska ambitioner.
En ilska som växte när USA och Nato drev igenom en flygförbudszon över Libyen förra året och använde den FN-resolutionen som förevändning för att i praktiken störta Moammar Gaddafi. En annan av Rysslands allierade.
Kalla kriget är inte glömt. Det är rentav på väg i repris.
Med sitt veto visar Ryssland att man fortfarande är en stormakt som USA måste ta hänsyn till trots att supermaktsstatusen från förr är borta. Om Ryssland låtit bli hade det kunnat tolkas som att Putin dansar efter USA:s pipa. Machomannen från Kreml vill ge precis motsatt bild.
Målet att återupprätta Rysslands internationella status och upprusta försvaret är en viktig förklaring till Putins popularitet de senaste tolv åren.
Egoistiska skäl
Efter Sovjetunionens fall inledde USA och Nato i praktiken en inringning av Ryssland genom att öka sitt inflytande i Warszawapaktsländerna som bytte sidan efter Berlinmurens fall och de forna sovjetrepubliker som blev fria stater 1991. Första gången Kreml på allvar satte ner foten var i och med kriget i Georgien 2008
Men det finns även andra egoistiska skäl för Ryssland att lägga in sitt veto.
Få länder levererar mer vapen till Syrien än Ryssland. En inkomstkälla som hjälper till att hålla igång den ryska vapenindustrin. En order som blev känd förra månaden är på 3,7 miljarder kronor.
"Licens att döda"
Om Ryssland abrupt skulle avbryta sina vapenleveranser till Damaskus innebär det färre jobb i Ryssland i ett läge där arbetslösheten fortfarande är hög och där man haft svårt att konkurrera i andra tillverkningsindustrier.
Med sin marinbas i Syrien har Ryssland ett viktigt fotfäste i Mellanöstern som man ogärna ger upp.
Som kontrast stänger USA sin ambassad i Damaskus.
På spel står också en viktig princip från förr; den om icke-inblandning i andra länders interna angelägenheter.
Principen omhuldas av både Moskva och Peking av det enkla skälet att de är rädda att de annars någon gång i framtiden själva ska bli "offer" för vad de uppfattar som FN:s klåfingrighet. Kina vill inte att omvärlden lägger sig i exempelvis Tibet-frågan. Ryssarna vill ha fria händer att agera hur de vill i det oroliga Kaukasus.
Hellre då bli anklagade av omvärlden för att ha gett al-Assad "a licens to kill".