Avgörande dag för det arabiska folkupproret i Syrien
Det kan bli allt från blodbad till fredliga protester
Tar det arabiska folkupproret stopp i Syrien?
Mycket hänger på hur regimen reagerar på dagens planerade demonstrationer.
Det kan bli allt från blodbad till fredliga protester.
Syrien är ett av de länder i arabvärlden där folkets rädsla varit som starkast. Fram till för några veckor sedan låg demokratiaktivisterna lågt.
Skräcken för den syriska säkerhetsapparaten är stor. De är kända för sina tortyrmetoder och regimen för sin brist på tolerans mot oliktänkande.
Så när demonstrationer tog fart i staden Darra i södra Syrien för två veckor sedan markerade de ett helt nytt läge. Plötsligt verkade ilskan mot regimen hos många människor vara större än rädslan.
Trots att makten svarade med skarpa skott och skjutit i hjäl minst hundra personer så har demonstrationerna fortsatt och spritt sig till andra städer.
Konspiration
I dag har oppositionen uppmanat till protester efter fredagsbönen mitt på dagen. Då är många människor samlade utan att regimen kan stoppa det. De som vågar kan dra igång demonstrationer.
Hur många som ansluter sig blir ett mått på hur president Bashar al-Assad tal häromdagen tagits emot av folket.
I talet skyllde han protesterna på en utländsk konspiration samtidigt som han erkände att det fanns ett behov av reformer. Besvikelsen blev dock stor när han inte lovade att häva det undantagstillstånd som rått i landet i snart 50 år. Där fanns hellre inga konkreta löften om några reformer eller någon tidtabell.
Därför kan man förvänta sig att demonstrationerna i dag kommer att växa i styrka.
Viker sig inte
Avgörande för fortsättningen blir hur säkerhetsstyrkorna reagerar. Kommer de att nöja sig med att banka på demonstranterna med batonger och gripa de misstänkta ledarna eller har de order att skjuta skarpt för att försöka skrämma bort folk från gatorna?
Med tanke på hur regimen agerat tidigare ligger ett blodbad närmare än silkesvantar.
Mycket beror på hur trängd den relativt unge och västutbildade Bashar al-Assad känner sig. Han ärvde diktaturen från sin far för dryga tio år sedan. Han ärvde också en maktstruktur som inte utan vidare tänker vika sig för några demokratiaktivister. Att regimen ger upp är uteslutet, det handlar om vilken taktik de tänker använda för att få stopp på upproret.
Det kan vara så att presidenten - som är gift med en muslimsk kvinna som växte upp i Storbritannien - är beredd till reformer men att apparaten runt honom bromsar.
För omvärlden är vad som händer i Syrien extra intressant. Även om någon fred med Israel inte slutits förs samtal under hand. Med nya makthavare ökar risken för en mer Israelfientlig inställning.
Och vad händer med Syriens nära relationer med Iran om al-Assad faller?
Omvärlden kan få en helt ny och mycket osäker säkerhetspolitisk situation.
Men först måste folket lyckas resa sig lika kraftfullt som i Egypten och Tunisien.