Alla mot alla – i sandlådekriget
Barack Obama vill synas så lite som möjligt. Nicolas Sarkozy insisterar på ledarrollen. Silvio Berlusconi vill att Nato ska ta bollen, men då vill Arabförbundet inte vara med.
Alliansen som flyger i Libyen får allt svårare att dölja sitt interna sandlådekrig.
Bombangreppen inleddes i sista stund för att hindra Muammar Gaddafi från att ställa till ett blodbad i Benghazi.
Priset för den hastigt sammansatta operationen är att man inte hann komma överens i alla viktiga frågor.
USA tog på sig ledarrollen därför att ingen annan kunde med så kort varsel. Men Obama är livrädd för att få ett nytt Irak eller Afghanistan på halsen och deklarerar dagligen att någon annan måste ta över.
Frågan är bara vem. Frankrikes Sarkozy fullkomligt vibrerar av iver att få spela förstafiolen. Han har ett presidentval om ett år och med tanke på de usla opinionssiffrorna vill han gärna visa statsmannatakter.
Britterna är inte lika förtjusta i den idén.
Inte Italien heller. De vill att Nato tar över ledarrollen, vilket vore det naturliga i en så här stor och komplex operation. Får de inte som de vill har italienarna hotat med att dra in tillståndet för ”de villigas allians” att använda deras flygbaser på Sicilien och fastlandet.
Men medlemslandet Turkiet påstås så här långt ha stoppat en direkt Natomedverkan. Turkarna uppges vara sura för att de inte blev inbjudna till toppmötet om Libyen i Paris.
Arabförbundet vill inte heller gärna att operationen sammankopplats med Nato. Förbundets ordförande Amr Moussa har godkänt en flygförbudszon, men vacklar i sitt stöd. Han tycker att FN-resolutionen är bra, men vill inte veta av att omvärldens bombningar leder till civila offer. Han måste tänka på de inhemska opinionerna i arabvärlden som lätt kan vända sig mot västvärlden om flygoperationen börjar gå snett.
Under tiden bråkar britter och amerikaner om huruvida Gaddafi är en legitim måltavla eller inte. Brittiske försvarsministern anser det vara ”en möjlighet” att döda Gaddafi medan USA totalt avvisar tanken.
I detta allas sandlådekrig mot alla har alliansen allt svårare att visa upp en enad front.
Till svårigheterna bidrar att många andra ägnar sig åt krypskytte från sidlinjen. Fem länder la ner sina röster när FN:s säkerhetsråd röstade om Libyenaktionen.
Putin kallar flygbombningen för ”korståg” och Ryssland kräver eld upphör. Kina, Indien och Brasilien ”beklagar” flygangreppen. Tyskland påminner om att ”alla sådana här militära operationer kräver civila offer”.
Känslan infinner sig lätt: om inte Gaddafi snart är besegrad kommer den enighet som trots allt finns kvar snart att vara bortblåst. Ju mer bråk, desto större chans att Gaddafi kan utnyttja situationen för att få ”de villiga” att tappa tålamodet.