”Det är en ren krigsförklaring”
Flygförbudszonen är en krigsförklaring mot Libyen.
Gaddafi taktik är att försöka undvika en attack genom att utlysa ensidigt eld upphör.
Det skulle förvåna om Nato inte fullföljer ändå.
Gaddafis vapenvila är ett försök att vinna tid. Inget annat.
Inför omvärlden försöker han få det att se ut som om en flygförbudszon inte längre är nödvändig.
Gaddafis besked ge Nato mer tid men det är inte troligt att de avstår från sin aktion. Libyens diktator kan ju när som helst låta sina trupper attackera igen. Omvärldens förtroende för vad han säger är noll.
Det första som kommer att hända är att stridsflyg från Frankrike, Storbritannien eller USA slår ut det libyska luftvärnet. När det är gjort har Gaddafi inga möjligheter att skjuta ner de plan som ska upprätthålla flygförbudszonen.
Mörkar tidpunkten
Omvärlden vill hålla Libyens diktator i ovisshet om exakt när anfallet inleds. Frankrike säger att det kan ske "inom några timmar" medan det från USA kommer signaler att det kan ta en vecka. Så i verkligheten kanske det tar några dagar.
Väntar Nato för länge är risken att Gaddafi hinner inta Benghazi som är oppositionens sista stora fäste.
Får ta till ”alla medel”
Även om FN fattat beslutet är Nato med USA i spetsen den enda organisation som i praktiken kan upprätthålla en flygförbudszon över ett så stort territorium.
En vanlig flygförbudszon hade inte gjort så mycket varken till eller ifrån. Säkerhetsrådets resolution går betydligt längre än så. Den tillåter "alla medel" för att skydda civilbefolkningen.
När flygförbudszonen väl inrättats kan Natos stridsflyg attackera Gaddafis stridsvagnar och artilleripjäser som står utan för Benghazi och rör sig på slagfältet. Militärbaser kan bombas. Det gör det mycket svårare för regimen att besegra oppositionen. Just de tunga vapnen har gjort Gaddafi armé överlägsen.
Kan byta sida
När den libyska militären inser att de är en måltavla för Natos bombflyg finns möjligheten att de byter sida och överger Gaddafi. Hans stöd hos befolkningen är obefintligt.
Vi vet ännu inte varifrån Nato-flygen kommer att lyfta. En trolig lösning är att man använder sig av de italienska Natobaserna i Sigonella på Sicilien och Aviano i norra Italien. Båda på kort flygavstånd från Libyen. Förmodligen använder man också amerikanska hangarfartyg i Medelhavet.
Kan frysa läget
När flygförbudszonen väl är igång kommer Nato att ha totalt herravälde i luften. Det kan låta som att Gaddafi därmed är mer eller mindre besegrad, men så enkelt är det inte. Erfarenheter från tidigare flygförbudszoner visar att det är lätt att bomba fel saker. Det som från 5 000 meter höjd ser ut som en truppkonvoj kan i själva verket vara ett bröllopssällskap eller oppositionens soldater. Misstag kan bli effektiva vapen i propagandakriget.
Flygförbud tenderar också att frysa läget på marken. Gaddafi kan inte ta Benghazi men oppositionen kan inte heller störta honom. Nato upprätthöll i flera år en flygförbudszon över delar av i Irak efter Kuwaitkriget utan att Saddam för den skull kunde störtas.
Tunga länder står utanför
Mycket tyder på att några arabländer också kommer att delta mot Libyen för att visa att det inte handlar om ett västerländskt angreppskrig mot en muslimsk nation. Qatar och Förenade Arabemiraten är två som nämns.
President Obama har varit mycket noga med att betona att det måste finnas ett internationellt mandat från FN för att USA ska delta.
Beslutet i FN:s säkerhetsråd gick igenom därför att varken Ryssland eller Kina vågade lägga in sitt veto. Om Gaddafi genomfört ett blodbad i Benghazi hade de fått stå där som delansvariga. Tillsammans med Tyskland, Brasilien och Indien la man ner sina röster. Men Kina säger efter beslutet att man är emot ett militärt ingripande.
Så även om flygförbudszonen röstades igenom är det tunga länder som ställt sig utanför. I det akuta skedet betyder det inte så mycket, men det försvagar mandatet. Går det åt pipan lär kritiken inte dröja.