Hur illa är det egentligen ställt med bankerna?
Gång efter annan försäkrar myndigheterna att svenska banker är stabila.
Sedan rusar de iväg och ger miljardlån.
Hur illa är det egentligen ställt?
För knappt tre veckor sedan fick Kaupthing bank låna upp till fem miljarder kronor av Riksbanken. Man ville hjälpa banken, både den isländska och den svenska delen, från ”tillfälliga” problem att låna pengar.
I går var det dags igen. I söndagsnatten lyste det i många av Riksbankens kontorsfönster vid Brunkebergstorg i Stockholm. Den anrika investmentbanken Carnegie fick låna en miljard för undvika akuta likviditetsproblem. Samtidigt tog Riksbanken Carnegies alla dotterbolag som säkerhet för lånet.
Samma dag fick Swedbank, småspararnas egen bank, grönt ljus av sina ägare. De går in med 12 friska miljarder för att ”skapa en buffert för osäkra tider”, för att citera styrelseordföranden Carl Eric Stålberg.
Det är nu drygt en månad sedan finanskrisen sköljde in över de svenska vattnen med full kraft. Sedan dess har de myndigheter som kontrollerar och övervakar finanssektorn bedyrat att den svenska banksektorn i grunden är sund och stabil.
Enligt Riksbanken har bankerna ”gott om kapital och låga kreditförluster”. Problemet är att de har svårt att låna, särskilt på lite längre sikt.
Finansinspektionen har samma åsikt. ”De fyra stora svenska bankerna har god lönsamhet, låga kreditförluster och en kapitalbuffert mot oväntade förluster långt över vad lagen kräver.”
Riksgälden upprepar vad de andra myndigheterna säger. ”Gott om kapital och låga kreditförluster.”
Men trots att bankerna, enligt myndigheterna, har både gott om pengar och låga förluster så tvingas alltså både Riksbanken och ägarna ställa upp med miljard efter miljard.
Enligt finansbolaget Merrill Lynch, som under finanskrisen köpts för reapris av Bank of America, kan SEB vara nästa bank i kön. Den behöver 16 miljarder kronor, enligt Merrill Lynchs analys.
Hur illa är det egentligen ställt? Frågan kan förefalla retorisk men den är i högsta grad relevant. Gång efter annan tvingas ägare och myndigheter till räddande blixtaktioner för att nödtorftigt hålla uppe stabiliteten i systemen.
Tyvärr är det nog ingen som sitter inne med svaret. Det beror på bankens egen situation – hur mycket pengar de själva sitter på. Och hur länge hysterin på finansmarknaden håller i sig.
För ett år sedan krävde Finansinspektionen Carnegie på 50 miljoner i böter sedan de varit för vårdslösa i sin tradingverksamhet. Styrelse och vd byttes ut.
Den här gången är det kreditgivningen som är vårdslös. Men i stället för Finansinspektionen är det nya storägarna Patrik Enblad och Anders Böös som kräver att styrelseordförande och vd ska bort. När tar det slut? Inte ens oraklet i Delfi har svaret.