En tredjedel är ännu för övervakningen – det är otäckt

FRA-lagen tillåter Försvarets radioanstalt att kontrollera innehållet i all dator- och telefontrafik som innehåller yttre hot mot Sverige. Yttre hot kan vara allt från fallande kronkurs och terroristbrott till stora skogsbränder. Telefonsamtalet eller datorkommunikationen ska korsa gränsen för att få kontrolleras. Men det gör överraskande mycket som vi inbillar oss är lokalt.

Vi talar alltså, för att använda Säpos ord, om massiv avlyssning av svenska folket. Lagen är som gjord för att missbrukas, och det är just därför debatten varit så intensiv. Missbruket kanske inte hänger över oss just nu när det blåser sommarbris. Men vad händer om stormen blåser upp och mer totalitära toner gör sig gällande? Det vet ingen, absolut ingen.

Men svenska folkets tilltro till sina auktoriteter är, om inte obruten, så i alla fall stark. Drygt en tredjedel, 36 procent, av de tillfrågade i Aftonbladet/Sifo stödjer fortfarande, efter den senaste tidens debatt, FRA-lagen. Det är lite rart.

Om man får tillåta sig att spekulera tror jag att denna förtröstansfulla del av svenska folket resonerar ungefär så här: den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta. Skurkarna ska ha vad skurkarna tål.

Men tyvärr är det inte sant. Det räcker inte att ha rent mjöl i påsen när jakten piskas upp till ett besinningslöst drev. Det har exempelvis de tre så kallade somaliesvenskarna fått erfara. Efter den 11 september frystes deras tillgångar i flera år på amerikanskt initiativ och på minst sagt lösa grunder. Det var i lag förbjudet att ekonomiskt bistå dem, exempelvis att bjuda på lunch. I dag är de friade från de misstankar de aldrig fick veta vad de innehöll.

Att tro att alla vill väl är gulligt – och naivt. Det är mot de onda makterna FRA-lagen ska användas. Men det är ett farligt verktyg som spionerna på Ekerö får i sin hand. Felanvänt kan det vara rent ohyggligt.

Därför är det otäckt att drygt en tredjedel av svenska folket är för storebrorslagen i dess nuvarande form.

Det är inte för de soliga dagarna vi rustar oss. Utan för de riktigt ruskiga. Och då är det inte längre säkert man vet vem som är ond och vem som är god.