Fruktar ”kemisk lobotomering”
Uppdaterad 2012-04-26 | Publicerad 2012-04-25
OSLO. Anders Behring Breivik gör allt för att undvika att bli stämplad som sinnessjuk.
Han fruktar tunga mediciner och kemisk lobotomering.
– Det är det värsta som kan hända, säger han i rätten.
Anders Behring Breiviks kamp att slippa hamna på sinnessjukhus fortsätter.
Efter en kort lunchpaus i Oslo tingsrätt fick Breivik i eftermiddags möjlighet att yttra sig om psykiatrikerna Synne Sørheims och Torgeir Husbys rapport som stämplat honom som psykotisk och paranoid schizofren – och som säger att han ska dömas till rättspsykiatrisk tvångsvård i stället för fängelse.
Breivik – klädd i grå kostym, grå skjorta och grå slips – dömde ut rapporten och påstod att den innehöll ett stort antal fel.
"Den personen är inte jag"
- Den person som beskrivs framstår som fullständigt irrationell. Men den personen är inte jag.
Han berättade att han fått höra slutsatsen av en medfånge, som ropat den till honom på Ila-fängelset. Breivik fortsatte gå igenom rapporten. Hänvisade till sidor och slog ner på detaljer.
– Jag har aldrig sagt att jag vill "frälsa Europa" som det står, sa han och klickade på en penna.
Breivik hade lätt för att tala och framstod som helt oberörd av förmiddagens groteska vittnesmål från bombdådet i centrala Oslo.
– Jag har förståelse för att jag stämplas som asocial. Det är förväntat, inget man kommer ifrån om man spränger en regeringsbyggnad i ett västland.
Han påstod sig vara narcissist – men innanför "normala ramar" snarare än på ett sjukligt sätt.
– Jag skulle påstå att det är normalt bland människor med framgångsrika karriärer i Norge.
"Det värsta som kan hända"
Han fruktar att dömas till rättspsykiatrisk tvångsvård.
– Det är det värsta som kan hända en politisk aktivist. Även om jag vet att att det på många sätt är mer bekvämt på ett sinnessjukhus.
Ordväxlingen i rätten blev stundtals detaljerad. Breiviks bacillskräck och shoppingvanor avhandlades. Liksom betydelsen av japansk meditation och huruvida det skulle ha förekommit psykisk sjukdom i hans släkt.
En senare utredning gjord av två andra psykiatriker har kommit fram till motsatt slutsats - att Breivik är tillräknelig och kan dömas till fängelse.
Breivik föreföll fullt medveten om att hans beteende hela tiden studerades - för att beaktas när det slutgiltiga beskedet om han är frisk eller sjuk ska tas.
När han svarade på frågor från åklagare, målsägande, rättspsykiatriker och domare såg ut att anstränga sig för att uttrycka sig sakligt. Han använde formuleringar som "Det är värt att nämna..."
"Det är ingen realistiskt möjlighet..."
Och:
" Jag tar upp punkten för att underbygga..."
Rädd för tunga mediciner
Breivik hävdade att han varnats för tvångsvård av en svensk nationalist. Och erkände att han var rädd för att medicineras.
– Det är som kemisk lobotomering. Jag tror alla skulle frukta det.
Breivik uppgav att han på morgonen den 22 juli gjorde baguetter med ost och skinka som han tog med sig till Utøya. Han åt dem aldrig, men påstod sig ha druckit Red Bull under dagen.
Det var den åttonde dagen av rättegången och mycket av det Breivik sa var upprepningar. Han talade som tidigare om hur Utøya "stred mot mänsklig natur". Och hur hans formuleringar i det så kallade manifestet var "pompösa".
Det svårast med att genomföra attentaten den 22 juli var att "avemotionalisera" sig, att befria sig från känslor.
Åklagararen Svein Holden frågade vad han ansåg om att hans organisation Knights Templar enligt rapporten bara fanns i hans fantasi.
– Polisen har inte hittat dem. Av det drar man slutsatsen att den inte finns.
Han log kort.
– Men enligt den logiken fanns inte heller jag före den 22 juli.
Några anhöriga i salen drog efter andan. Andra höll om varandra.
Breivik berättade för offrens advokater att han sov gott natten före attentatet.
Den åttonde dagen av rättegången mot Anders Behring Breivik i Oslo tingsrätt inleddes klockan nio i morse. Rätten började med att gå igenom de fyra återstående obduktionsrapporterna från offren till bomben i centrala Oslo den 22 juli.
Därefter inledde vittnesmålen från bomben.
”Som att ha suttit i en bastu för länge”
Eivind Dahl Thoresen, 26, kom in på kryckor i rätten. Han var den första skadade från terrordåden att vittna under rättegången.
Thoresen berättade hur han var på väg hem från sitt sommarjobb. Han pratade i mobilen med en kompis om vad som hade hänt i cykelloppet Tour de France.
– Jag var nog lite i min egen värld, sa han.
Då hörde han en enorm smäll. Stora flammor kom ut från höger sida.
Han tog armarna för ansiktet – och kastades bakåt fyra meter.
– När jag reste mig kände jag ingen smärta. Jag var bara otroligt varm. Det var som att ha suttit i en bastu alldeles för länge. Det pep i öronen.
Thoresen reste sig upp och tänkte direkt att det måste ha varit en bomb. Han såg en man släpa sig bakåt med armarna. Benen var svårt skadade.
Jeansen röda av blod
Mannen gjorde en gest mot honom. Han såg ned på sig själv.
– Jag såg hur det kom en blodstråle ur vänster arm. Strålen blev bara tjockare. Och jeansen var röda av blod. Det var surrealistiskt.
Han la sig ner och ropade på hjälp. Det gick någon minut. Thoresen trodde han skulle dö.
Han fördes till sjukhus och vårdades i tre veckor och opererades fem gånger med svåra inre skador av bombsplittret – men klarade sig.
– Jag hade en väldig tur.
Väntade på sin fru
Bilder visades i rättssalen där Thoresen låg nedblodad på gatan. Vägen tillbaka är svår. Thoresen har hela livet spelat fotboll. Det har sedan terrorattentatet inte varit möjligt.
– Varje gång jag hör en hög smäll blir jag rädd. Jag försöker sätta små mål hela tiden. Och jag är glad för att jag lever.
Thoresen såg tagen ut. Han talade med låg röst – men klart och tydligt. Breivik har tidigare sagt att bomben var misslyckad eftersom fler inte dog.
Nästa vittnesmål rörde en 61-årig man. Det var åklagaren Svein Holden som läste upp den eftersom den skadade hörts på sjukhuset.
Mannen väntade vid fontänen ute på gatan på sin fru, som jobbade på justitiedepartementet.
Han noterade en vit skåpbil en bit bort. Just när mannen gick ut ur bilen för att leta efter frun small bomben. Husen skakade och han såg eldflammor bara någon meter bort.
Försökte rädda högerfoten
Han föll. Reste sig. Sprang någon meter och föll igen.
Efter en stund kom hustrun springande till platsen med en kollega. Vid sjukhuset tappade han medvetandet.
Läkarna försökte rädda mannens högerfot, men misslyckades och tvingades amputera under knät. Han är ännu kvar på sjukhuset och har splitter kvar i huvudet.
– Jag hade änglavakt, har han sagt enligt Holden.
Det är ännu oklart när mannen ska kunna lämna sjukhuset.