Jacob, 20, sålde sex – för att självmedicinera

Frida Söderlund

När vården svek honom tvingades han sälja sex – för att ha råd att självmedicinera.
– Jag gjorde det för att överleva, säger Jacob, 20.

Det kom ständigt nya meddelanden. Mejlnotiser med önskemål. Sexuella krav från olika sms-appar. Män som ville ha ”saker”. Begärde saker. Jacob, 20, hade ett enda motkrav: pengar. Pengar för att ha råd med hormoner.

– Jag gick i skolan samtidigt och för varje sms behövde jag gå in på toaletten för att ta nya bilder eller videor. I ett fåtal fall träffade jag män som lovade mig väldigt stora summor. Jag träffade dem på toaletter i stan eller hemma hos dem, säger han.

– Efter ett tag störde det min skolgång och gjorde att mitt psykiska mående bara blev värre och värre. Jag kände mig både smutsig och mindre värd för att vården inte tog mig på allvar och för att jag behövde ta till drastiska åtgärder för att kunna överleva.

Mellan november 2015 och juni 2016 sålde Jacob sexuella tjänster mot betalning. Bilder, filmer, sexchattar, telefonsex, vanliga möten. Allt för att ha råd att självmedicinera med hormoner, eftersom vårdköerna fick honom att leva i ovisshet och ångest.

– Jag tvingades in i sexhandeln på grund av att jag inte fick den vård jag behövde tillräckligt snabbt. Jag behövde en hormonbehandling så fort som möjligt för att kunna överleva. Jag försökte hitta jobb men var ung utan erfarenhet så jag fick aldrig något, säger Jacob.

”Transvården är förlöjligande”

Folkhälsomyndighetens rapport från 2015, om hälsoläget bland transpersoner i Sverige, pekar på samma problem med unga som hamnar i sexhandel. En tiondel av de som deltog i undersökningen hade erfarenhet av sex mot ersättning och 41 procent av dem på grund av att de saknade arbete eller försörjning och behövde pengar. Den låga tilliten till transvården är också en av orsakerna till att unga personer väljer att köpa hormoner själva.

– Transvården är förlöjligande mot oss transpersoner. Man måste vara jättekönsnormativ, annars tar hela processen längre tid. För att man inte anses vara ”man” eller ”kvinna” nog. De försöker hela tiden hitta en orsak till varför man blivit trans, säger Jacob.

Hur kändes det för dig när du insåg att du inte kunde få den behandling du behövde så snabbt som du själv ville?

– Jag var förkrossad och förtvivlad. Jag var i den sitsen att jag gick på en tunn tråd som jag när som helst kunde falla av och därmed försöka ta mitt liv. Så när jag fick höra att transutredningen kunde ta upp mot ett år eller två så föll hela min värld. Jag hade levt i tystnad i så många år och att höra ”du kan väl vänta lite längre”, det tar på en.

Självmedicinerar med hormoner

Jacob väntar fortfarande på sin diagnos och självmedicinerar fortfarande med hormoner från internet för att klara vardagen. Han har trappat ner av rädsla för sin egen hälsa, men är inte ensam om att ha medicinerat själv. Mia Mulder, 23, är ordförande i Transförsvaret och vittnar om att misstron till vården tvingar in unga personer i riskfyllda arbeten, så som sex- och droghandel, just för att de ska ha råd med egna hormonbehandlingar.

– I Stockholm kan vården gå relativt snabbt, man kan få hormoner på några månader. Det är acceptabelt. Men på andra platser i Sverige kan kliniker ta år på sig och jag har inte träffat någon som inte självmedicinerat från till exempel Uppsala eller Lund, säger hon.

– Alla transpersoner känner någon som självmedicinerat och det kostar mycket pengar. Jag var 18 när jag började köpa hormoner på internet och under två års tid kostade det mig 50 000 kronor.

Lever under press

Oavsett om en transperson har tillit till vården eller inte är det kostsamt för en ung person att gå igenom vårdprocessen, speciellt om personen skulle stå utan stöd från till exempel föräldrar eller andra närstående.

– Allting kostar. Resor till kliniker, läkarbesök, mediciner. Pressen av allt det här, att utredningsprocessen är så kränkande, att sjukvården är dålig och att samhället diskriminerar fritt, det gör att människor dör. Så enkelt är det, säger Mia Mulder.

Fotnot: Jacob heter egentligen någonting annat.