Zaida Cataláns familj kräver oberoende utredning

Staffan Lindberg

ÖLAND. Zaida Catalán reste in i djungeln i Kongo-Kinshasa för att utreda en massaker – men tvingades själv betala det högsta priset.

Nu kräver hennes familj en oberoende utredning om mordet.

– FN skickade iväg henne på ett livsfarligt uppdrag utan skydd. Det är så otroligt mycket som har gått fel, säger hennes mamma Maria Morseby, 64.

Direkt när telefonsamtalet kom, tio i fyra på eftermiddagen den 12 mars, kände Elizabeth Morseby, 29, att något var fel.

Hennes storasyster, juristen Zaida Catalán, 36, som arbetade i Kongo på uppdrag av FN:s säkerhetsråd, brukade aldrig ringa så här dags.

När hon svarade var det inte storasysterns röst hon hörde utan en grupp främmande män i bakgrunden, som samtalade på engelska.

Mot slutet av det minutlånga samtalet hörde hon något som lät som en utandning eller en suck.

Det var Zaida.

När hon ringde upp på nytt var det ingen som svarade. Oron växte. Elizabeth Morseby och hennes mamma Maria Morseby ringde Zaidas närmaste medarbetare och reskamrat, Michael Sharp.

När inte heller han svarade slog de larm.

”Ut i djungeln”

Zaida Catalán arbetade sedan i augusti i Kongo-Kinshasa för en expertgrupp som rapporterade direkt till FN:s säkerhetsråd. Nu hade hon och Michael Sharp rest till staden Kananga i Centrala Kasai-provinsen. Sedan landets regeringsarmé i fjol dödade Kamwina Nsapu, en milisledare som ledde ett uppror mot president Joseph Kabila, har provinsen plågats av blodigt våld från bägge sidor.

I februari läckte en film ut som uppgavs visa hur regeringstrupper sköt ihjäl 13 obeväpnade civila på en väg i Kasai. Att utreda den och andra massakrer och finna massgravar var en av Zaida Cataláns uppgifter.

Kvällen före hade hon berättat för en FN-kollega att hon och Sharp skulle “ut i djungeln för att träffa milisen”. Tillsammans med tolken for de söderut från Kananga på varsin mopedtaxi.

Därefter upphörde alla spår.

Inga svar från FN

Redan den första tiden började frågorna hopa sig. Varför reste Zaida Catalán och Michael Sharp utan skydd, trots att FN har 19 000 soldater i landet? Hur gick säkerhetsbedömningen till?

Och vem godkände deras uppdrag?

Några svar kom inte från FN, bara mer förvirring.

– De skulle utreda mördare i ett farligt land och skickades ut i ett livsfarligt område, trots att de inte var några poliser. Jag tror att Zaida kände en press att prestera. Att hitta källor och leverera, säger Maria Morseby.

De kommande dagarna skulle hon tappa räkningen på hur många personer från FN, svenska UD och andra organisationer som kontaktade henne på telefon och mejl.

Med hjälp av dokument i datorn och dagboksanteckningar försökte de hålla ordning, trots att livet vänts upp och ner.

– När man är som mest nere ska man vara som mest stark. Det är väldigt tufft, säger Maria Morseby.

Stigande maktlöshet

Vi möter henne och Elizabeth Morseby på Öland. Luften är tung av sorg inne i huset.

De visar oss anteckningarna de förde, dag för dag genom mardrömmen.

måndag 13 mars: kongolesiska myndigheter bekräftar kidnappningen. FN vill dock inte bekräfta den.

tisdag 14 mars: inga nyheter. FN ska utöka sin sökstyrka.

onsdag 15 mars: FN-bataljonen anländer.

Först efter fyra dagar inledde FN sin storskaliga sökning. Maria Morseby kände en stigande maktlöshet.

– Jag ville beskydda min dotter, men kunde inget göra. Jag gick igenom precis alla scenarier, säger hon.

Visade tecken på oro

Dagarna gick, utan att de försvunna hittades.

söndag 19 mars: inget resultat, men fortsatta rykten om att de lever.

tisdag 21 mars: FN meddelar att man avvaktar ytterligare nyheter.

Zaida Catalán och Michael Sharp var troligtvis på väg tillbaka till Kananga när de försvann. Det är inte osannolikt att de hade med sig bevismaterial i form av ljudupptagningar, anteckningar och fotografier. Kanske på massgravar.

Anade Zaida Catalán själv att hon svävade i livsfara?

Flera av hennes vänner reagerade på att hon visat tecken på oro de sista veckorna.

Slutade inte hoppas

– En kollega till Zaida berättade för oss att hon hade en återkommande dröm om att föras ut livlös ur Kongo, säger Maria Morseby.

Hoppet ville inte försvinna. Familjen fortsatte att lyssna på de envisa ryktena om att Zaida Catalán ännu var vid liv, att hon kidnappats och att förhandlingarna fortsatte.

Ända fram till slutet trodde de att det skulle sluta lyckligt.

fredag 24 mars: svensk polis ringer 03.30. Man har hittat skelett. Timmarna senare nytt besked: det var inte dem.

lördag 25 mars: sökningen avbryts på grund av häftigt regn.

Elizabeth Morseby läser högt ur en självbiografisk text som Zaida Catalán har skrivit. Ibland är det som om storasystern, genom sitt språk, kommer så nära att hon måste ta en paus.

Hittades av bybor

Zaida Catalán berättar hur hon som sexåring vaknade upp och såg världens orättvisor. Miljöförstöringen och fattigdomen. Hon frågade sin mamma vilket jobb hon skulle välja för att förändra världen och fick svaret: jurist.

– Hon ville hjälpa andra människor och rädda världen, säger Maria Morseby.

måndag 27 mars: två vita kroppar har funnits ytligt begravda.

Det var bybor som gjorde fyndet, bara 900 meter från den förra graven och inte långt ifrån platsen där de försvann.

– Då försvann hoppet. Vi visste ju att inga andra vita saknades i området, säger Elizabeth Morseby.

Några timmars fasansfull väntan följde. Klockan ett på natten bankade det på dörren hemma på Öland. Två svenska poliser stod utanför och kunde bekräfta: det var Zaida.

Hon hade identifierats genom sin tatuering på underarmen. Det stod på latin: ad astra per aspera.

(mot stjärnorna genom svårigheter)

Pekade ut milis

Aftonbladet har granskat obduktionsprotokollet från Kampala i Uganda, dit Zaida Catalán fördes. Där framgår det att hon hittades i byn Moyo Musuila i Dibaya-distriktet i Centrala Kasaiprovinsen.

Att huvudet saknades. Att hon skjutits med två skott i ryggen och ett i bröstet.

– Det finns inte ord för att beskriva vad vi känner, säger Maria Morseby.

På soffbordet hemma på Öland är vaserna fyllda med blommor. Vänner från hela världen, som Zaida Catalán mött under sina uppdrag, delar sorgen.

Den kongolesiska regeringen pekade blixtsnabbt ut Kamwina Nsapu-milisen för morden. Men det går inte att utesluta att regeringen själv är inblandad i morden.

Kräver oberoende utredning

Zaida Catalán var i området bland annat för att utreda massakrer genomförda av Kabilaregimen. Enligt organisationen Human Rights Watch kan bortförandet ha varit ett sätt att försöka tysta oberoende utredningar.

Men inget är klart.

FN genomför just nu en första, preliminär utredning av morden. Den ska sedan följas av en andra, mer genomgripande utredning.

Elizabeth och Maria Morseby har inte fått svar på sina frågor om varför Zaida Catalán och Michael Sharp reste utan säkerhet och varför sökinsatsen dröjde.

Bortom den bottenlösa sorgen växer frustrationen. De kräver att FN tillsätter en internationell, oberoende utredning för att gå till botten med morden.

Sanningen viktig

– Vi vill veta vilka som gjorde det så att de skyldiga kan ställas inför rätta. Det är för vår skull och för Zaidas, säger Elizabeth Morseby.

Deras tankar går ofta tillbaka till det sista telefonsamtalet, eftermiddagen då hon försvann.

Låg Zaida Catalán på marken?

Visste hon redan att hon skulle dö?

Fanns det något som ännu kunde ha gjorts?

– Sanningen är jätteviktig för oss. Det handlar om sinnesfrid. Att kunna komma till någon form av acceptans, säger Elizabeth Morseby.

Drömde om hus

Kroppen är nu i Sverige och ska undersökas av en svensk rättsläkare före begravningen. Också en svensk och en amerikansk polisutredning pågår.

Vi går ut från huset. Milda vårvindar blåser genom det öländska landskapet.

En bit bort ligger tomten som Zaida Catalán tänkte köpa, där hon skulle bygga sitt hus. Den fasta punkt hon drömde om efter FN-uppdraget tog slut i sommar.

Hon älskade att komma hit, att jogga ner till havet, stanna för att krama träden, måla, laga mat, göra yoga, odla trädgården och driva upp jordgubbar.

Vi stannar en stund i ateljén, med de färgstarka tavlorna.

Många spår

Idealismen. Energin. Modet. Viljan. Skapandet. Spåren efter henne är överallt.

Inne i hennes rum står en snidad träskulptur av en afrikansk kvinna, som kånkar ved på ryggen och ett barn på magen.

Maria Morseby lyfter upp den och betraktar den en lång stund.

– Den är en symbol för allt hon kämpade för och ville förändra i världen. På något sätt är den här skulpturen hon.

Fotnot: Utrikesminister Margot Wallströms pressekreterare Erik Wirkensjö uppger för Aftonbladet att regeringen vill att FN-utredningen om Zaida Cataláns död ska ske på ett ”korrekt och oberoende” sätt, men att det är för tidigt att slå fast exakt vad det innebär.