”Hon gör Carola-låten skrikigt och nasalt”

Aftonbladet.se:s ”Idol”-krönikör martin Söderström kollade in deltagarnas dagsform

Äntligen ett liveband på scenen.

Äntligen lite kött och blod i musiken.

Och ett schlagertema som bjöd på tårar.

Aftonbladet.se var på plats under ”Idol”-repetitionerna.

Robin Bengtsson – ”När vindarna viskar mitt namn”

Svenljunga-sonen gör Roger Pontares paradnummer helt utan krusiduller. Så gott som het stillastående låter han sången stå i centrum. Och han gör det inte bara bra, det känns oväntat potent och levande. Att han står fastlimmad vid mickstativet gör dessutom att han slipper försöka dansa – något vi alla sett inte är grabbens paradgren.

Låtens början är slirigare än en nyspolad rallybana, men låtens höga toner hanterar Robin Bengtsson med imponerande enkelhet.

Kan vara hans bästa framträdande, faktiskt. Hur som hest en enorm uppryckning från förra veckans blodfattiga PRO-disco.

Dagsform: Ljummen.

Sepideh Vaziri – ”Främling”

Man kan tycka vad man vill om Carola, förstås. Men att försöka sig på vår mesta schlagerdivas mest sönderspelade låt är en utmaning som gränsar till det omöjliga. Och Sepideh når inte ända fram. Knappt halvvägs, ens. Istället för kraftfullt gör hon låten skrikigt och nasalt. De riktigt höga tonerna skulle man kunna råna banker med, exempelvis.

Efteråt ler hon besvärat, och jag har en stark känsla av att hon, som det heter på TV4-språk, hänger löst på fredag.

Dagsform: Kall.

Kevin Borg – ”Lyssna till ditt hjärta”

Kevin ler som en bilförsäljare genom hela numret. Finns det någon annan i tävlingen som ser ut att njuta så hämningslöst av minuterna i strålkastarljuset som an gör.

Låten då?

Precis som väntat, förstås, varför frångå en vinnande formel?

Showmaskinen Kevin är proffsigare än de flesta, blixtrande energisk och sprängfylld med äkta glädje.

Och industriellt skrubbat med klorin och spraydeodorant.

Dagsform: Het.

Alice Svensson – ”Min kärlek”

Shirley Clamps muskliga hjärtedisco blir till en sävlig powerballad i Alice Svenssons varsamma händer. Och det är ingen tvekan om att det är ett klokt drag. Det framträdandet tappar i dynamik och kraft tar Alice igen med sällsynt närvaro och inlevelse.

Dagsform: Het.

Johan Palm – ”Johnny the rocker”

Onekligen ett smart låtval av grabben från Mjölby. Han slipper ju helt försöka sjunga den här gången. Han behöver bara skrika och hoppa runt lite för att ro låten i land.

I stället tappar han texten, glömmer kameramanus och strör sura toner omkring sig som vore de konfetti. ”Sången känns usel, jag vet inte varför”, gnäller han själv från scenen.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Och självklart sitter han säkert i morgon.

Dagsform: Kall.

Robin Ericsson – ”Michelangelo”

Med livebandet i ryggen förvandlar Robin Ericsson Skifs-dängan till exakt den sorts klaviaturdrivna sjuttiotalsstänkare som passar honom som hand i handske. Låten passar dessutom hans röst utmärkt och energin på scenen är svårt att värja sig för. Och som alltid är det stabilt, men inte fantastiskt.

Dagsform: Ljummen.

Anna Bergendahl – ”Stad i ljus”

Ytterligare ett otroligt modigt låtval. Men Anna Bergendahl har fattat allt om hur och från vilket håll den här låten sa angripas. Rakt på, direkt från hjärtat, inga skyddsnät.

Och själv får jag gåshud redan i första versen. Låten och hennes varma stämma omfamnar varandra fullständigt och blir till något alldeles fantastiskt vackert i Annas mjuka omsorg.

Inte bara är det Annas bästa finalframträdande, det är en av de allra största stunderna i hela årets ”Idol”, punkt slut.

Anna Bergendahl strålar som tusen stjärnor genom hela numret. Och själv sitter jag där, i en iskall tv-studio i Frihamnen, och fäller imponerade och rörda tårar rätt ner i tangentbordet.

Dagsform: Het.

Lars Eriksson – ”Det börjar verka kärlek banne mig”

Från Brecht-kabaré till svensk croonerpop i yllekofta och tofflor. Kanske kan man ana en mild protest mot veckans tema i Lars låtval. Men han gör ändå klassikern med glimt i ögat och fnitter i bröstet. Och han låter strålande.

Dagsform: Het.