En lycklig fullträff

Jens Peterson

Juno har förkrossande smarta repliker

Amerikansk komedi i regi av Jason Reitman, med bl a Ellen Page, Michael Cera, Jennifer Garner och Jason Bateman.

Den som ser ”Juno” kommer ut med ett stort leende och bubblande av entusiasm. En lycklig snackis.

”Juno” har sin styrka i tonträffen, i rätt skådespelare som får åskådarens känslor att fara från gapskratt till rörda tårar. Grunden är Diablo Codys originella manus, en alldeles egen röst som regissören Jason Reitman (”Thank you for smoking”) lyckas bevara hela vägen.

Juno MacGuff är en 16-årig tjej som tar initiativ till kompissex med snälle Paulie. Hon blir gravid, funderar på abort men bestämmer sig för att föda barnet. Juno tror inte att hon kan ta hand om ungen, utan bestämmer sig för att hitta några bra adoptivföräldrar före förlossningen. Det finns många barnlösa som vill ta hand om en baby.

Sakta blir Juno vän med gifta paret Jennifer Garner och Jason Bateman. Hustrun vill väldigt gärna bli mamma, maken låtsas ställa upp på familjedrömmen men håller hellre på med sina rockdrömmar och en samling elgitarrer. Han närmar sig Juno som en jämnårig musikkompis.

Intrigen går inte dit man väntar. Replikerna är förkrossande smart skrivna, men människorna känns levande och intressanta. Inte filmklyschor.

Allison Janney och J K Simmons är mycket bra som Junos föräldrar, men alla känns rätt här. I spetsen går Ellen Page som den fantastiska Juno. En roll för filmhistorien.