När det gäller ”Skam” är ni inte riktigt kloka

Kristin Lundell

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2017-01-07 | Publicerad 2017-01-06

I dag släpps en ny säsong av ”Skam” på SVT Play.

Det kommer att bli ett helvete för oss som inte orkar engagera oss i fiktiva fjortisars liv.

Ni andra har ju gått och blivit tokiga.

Okej nu får det räcka.

Ni har spårat ur och blivit galna.

Detta måste få ett slut innan samhällets skyddsfunktioner måste gå in och omyndigförklara er allihop. För om ni absolut ska hålla på och referera till en tonårsserie i tid och otid blir ju den enda logiska följden att myndigheten tas ifrån er.  

Ja. Detta ska – precis som allt annat verkar ha gjort den senaste tiden – handla om ”Skam”. Den norska ungdomsserien. En följetong om ett gäng gymnasister.

Epidemin drog fram snabbare än influensan. I raskare takt än vinterkräksjukan intensifierades Skamsjukan. Hela december var som en enda lång prövande tjatdimma där i övrigt så välfungerande vuxna människor med bostadslån, arbete och CSN-räkningar, plötsligt började uttrycka ett sjukligt engagemang i norska tonåringar.

Alla under 25 år går fria

Om det har varit outhärdligt för oss andra hittills är det inget emot vad det kommer att vara nu. När ni idag får nytt bränsle med en ny säsong som slungas ut i sin helhet på SVT Play.

Någon måste säga det men när det gäller ”Skam” är ni inte riktigt kloka.

Alla som är under 25 år går fria från anklagelsen men egentligen är också det alldeles för generöst. Gränsen borde snarare gå vid 20. Alla däröver är vuxna människor och varför skulle någon vuxen frivilligt vilja bevittna skoltiden en gång till?

Gymnasietiden är ju snarare det som varenda sansad människa borde ägna resten av livet till att förtränga. Den enda sunda inställningen till tonåren är att riva av dem som ett plåster och aldrig se tillbaka. Inte att tjugo år senare titta på en norsk variant av Bullens brevfilmer.

Ungdomar som hånglar i en säng – det var ju obehagligt redan i Kents video till ”Kärleken väntar”. För att inte tala om skolgårdsmiljöerna. Och insparksfesten som borde gett varenda vuxen ångest. Jag kan förstå att sådant kan verka kittlande för någon född på 00-talet men ni andra? Ni är inte kloka som inte kan få nog av det. Är ni masochister?

En flykt tillbaka i tiden

Men visst. Kanske är det en reaktion på att vi lever i en tid där allt verkar gå åt helvete ännu en gång. Där det som aldrig skulle få hända igen kommer allt närmre och där vi konsumerar oss till vår egen undergång. Kanske är det en sätt att uthärda alltings plågsamhet att gå i barndom och låta sig uppslukas av att Mette-Marit och Kjetil – båda sexton och ett halvt – fått ihop det på skoldiskot trots att hennes ex Bödvar, 17, försökte sabba alltihop men varför skulle han göra det för han har ju varit otrogen med Erna, 15 (vilken slut hon e). Ja eller vad det nu är som ni är så intresserade av.

Efter recessionen kom regressionen.  Att fly tillbaka till en era som man har facit till. En tid då man inte kunde avkrävas ansvar för det som pågår runt omkring en.

Men ändå.

Ni är vansinniga som frivilligt vill vara med om det där en gång till.