Mästerlig svensk minimalism

Simogo går från klarhet till klarhet – SPL-T är lika komplicerat som lustfyllt

PUSSEL ”Det är en gåta insvept i en hemlighet inuti ett mysterium, men det finns måhända en nyckel.”

Det har alltid sagts att Winston Churchills berömda – och uttjatade – citat handlade om Ryssland. I själva verket måste han ha menat svenska studion Simogos nya pusselspel.

Grejen är bara att folk letar efter fel nyckel. ”SPL-T” rymmer flera hemligheter – vaga meddelanden skickade från 80-talet kan dyka upp när man minst anar det, liksom märkliga minispel och grodor som är känsliga för beröring – men jag gissar att de är avledande manövrar. Från en studio som alltid älskat att leka med folks förväntningar, till en publik som inte är redo att acceptera att den skånska duon bakom mästerverk som ”Year walk” och ”Device 6” den här gången ”bara” gjort ett ”Pong”-minimalistiskt pussel. Och i jakten på att lösa mysterierna – i de gemensamma ansträngningarna som blossat upp på spelforum och i kommentarstrådar – har dessa spelare blivit språkrör för ett spel som släpptes utan vare sig marknadsföring eller förvarning. Bara Simogo kan smyglansera en ny titel med hälsningen ”det ser inte mycket ut för världen”, ta 29 spänn på App Store och sedan se det klättra på topplistorna.

Geometrisk konst

”SPL-T” startar med en svart skärm. Klickar man en gång delas den på mitten, av ett vågrätt streck. Nästa gång man trycker – över eller under det första strecket – delas skärmen ånyo, nu av ett lodrätt streck. Linjerna alternerar mellan horisontella och vertikala. Varje gång man bildar fyra eller fler lika stora fyrkanter paras de samman till ett block med ett numerärt värde. Det värdet är lika med antalet delningar – eller ”splits” – man gjort när man skapade blocket.

Så långt är reglerna enkla. Men i takt med att fyrkanterna gör Iphone-skärmen till små geometriska konstutställningar blottas djupet i spelsystemet. Det som börjat som ett pusselspel övergår snabbt i besvärliga strategiska dilemman.

Nyckeln till gåtan

Summan i ett block blir lägre för varje ny delning. När det sjunker till noll försvinner det som en full rad i ”Tetris”. Om det drar med sig andra block i fallet halveras värdet på dem. Och... ja, det finns mer att hålla reda på, men poängen är förstås att samla så många poäng som möjligt. När man inte kan dela spelytan fler gånger är det game over.

”SPL-T” är genialt och jag ska berätta varför: det får något väldigt komplicerat att verka väldigt simpelt. Det är enkelt och lustfyllt att klicka fram ett streck, det svåra är att klura ut var man ska placera det. Precis som i schack utspelar sig ”SPL-T” främst i ens huvud, mellan dragen. Simogo själva har kallat det tidlöst, varpå kritikerna har invänt att ”SPL-T” till synes är deterministiskt; att det är matematiskt förutbestämt hur många poäng det maximalt går att få. Det kanske är sant, men ingen har varit begåvad nog att räkna ut den summan än så länge, än mindre närma sig den i själva spelet.

Och kanske är det just det som är nyckeln till gåtan bakom ”SPL-T”.

Missa inga spelnyheter!

Följ Nöjesbladet Spela på Facebook och Twitter!

Nyheter Recensioner Intervjuer Trailers

Peter Ottsjö