Undermåligt ”MGS” – fantastiskt actionspel

Spretiga spektaklet Metal gear solid V: The phantom pain liknar inget annat i genren

ACTION Ett får som går upp i rök.

Det var inte så här jag hade tänkt minnas Snake, ”Metal gear solid” eller Hideo Kojimas bidrag till spelhistorien. Men så är ”Metal gear solid V” heller inte det spel jag trodde att det skulle vara.

Jag förväntade mig hotfulla globala organisationer, ändlösa mellansekvenser, finurliga bosstrider, pubertal humor och snåriga släktband – och till viss del är det också precis vad jag får. Men istället för att agera huvudnummer förpassas dessa inslag till kulisserna.

Uppe på scen står istället ett får med en ballong fäst runt magen.

Michael Bay-inspirerad flykt

”Metal gear solid V” är ett sandlådespel som inte liknar något annat sandlådespel. Äventyret utspelar sig 1984 och tar sin början på ett cypriotiskt sjukhus där Big Boss har legat i koma sedan explosionen i spelförrätten ”Ground zeroes”. Efter ett bryskt uppvaknande och en Michael Bay-inspirerad flykt finner sig Big Boss, eller Venom Snake som han också kallas, tillrätta på en modifierad oljeplattform utanför Seychellerna – där han planerar att återuppbygga sin militära superstyrka tillsammans med gamla vapendragarna Revolver Ocelot och Kazuhira Miller.

Därefter beger sig Snake ut bland Afghanistans vindpinade bergsregioner och Angolas öde savanner för att extrahera fångar, spränga oljepumpar och samla information om sina fiender.

Frihet under ansvar

De enorma ytorna vittnar om en genomgående förändring i hela ”Metal gear solid”-konceptet som stavas frihet under ansvar. Uppdragen kan oftast lösas på flera olika sätt – det centrala är att utarbeta en egen strategi i förväg.

För att kunna infiltrera fort, baser och även mindre läger bör du först och främst scouta området från en höjd med en högteknologisk kikare som registrerar fiender, fordon och stationära vapen när de zoomas in. När du rekognoserat klart gäller det att tänka både en och två gånger innan du väljer inträdespunkt. Går du till exempel in genom entrén på flygfältet riskerar du att bli upptäckt av krypskytten när du ålar fram över landningsbanan. Bättre då att köra runt hela inhägnaden, dyrka upp låset på en dörr och nästan komma direkt in i flygtornet där ett hemligt möte äger rum.

Och just det: vänta helst tills mörkret faller innan du gör något av det här.

Imponerande arsenal

Snake får allt eftersom tillgång till en imponerande arsenal av vapen och prylar – däribland uppblåsbara dockor av sig själv som agerar lockbete, tomma magasin som kan kastas och avstyra fiendernas uppmärksamhet, samt den klassiska pappkartongen – men planerar man sina drag kan man smyga förbi alla faror utan några hjälpmedel. Blir man upptäckt av en vakt saktas tiden ner och Snake får chansen att sätta en bedövningspil i huvudet på sin angripare innan denne hinner varna resten av vaktstyrkan. Det gör att man vågar experimentera mer, eftersom uppdraget nästan aldrig är över om sirenerna börjar ringa – det skiftar bara karaktär.

Kompisen: en runkfantasi

En ofta avgörande aspekt för hur infiltrationen kommer se ut är vilken sorts ”kompis” man väljer för att erbjuda assistans. Med Diamond Horse kan Snake lätt förfölja bilar eller passera läger snabbt och tyst medan Diamond Dog kan markera fiender, djur och växter med sitt luktsinne. D-Walker är en sorts mini-metal gear som kan bestyckas med kulspruta eller eldkastare och glida fram över öppna, förhållandevis släta ytor som en gnisslande gepard.

Och så har vi Quiet. En av spelets på förhand mest kontroversiella karaktärer eftersom hon springer runt i bh, trosor och trasiga strumpbyxor. Kojima ”förklarar” det här med att hon ”andas genom huden” och därför måste vara halvnaken. Med tanke på hur mycket kameran gillar att fokusera på Quiets bröst känns det dock som att det finns en mer logisk förklaring till hennes klädstil och att den har något att göra med runkfantasier.

Fuskig luftballong

Oavsett vilket är Quiet en grym krypskytt. Via kartan kan man dirigera henne till högt belägna platser varifrån hon kan erbjuda täckning eller sänka utvalda vakter på kommando.

Som med allt annat i ”Metal gear solid V” måste man väga fördelar mot nackdelar när man väljer supportkaraktär inför en given situation. Speldesignen är lika balanserad som den är dynamisk.

Det enda som möjligtvis skaver en aning är det där flygande fåret. Närmare bestämt är det Fulton-ballongen, ett nytt hjälpmedel baserat på en verklig CIA-uppfinning, som gör det både möjligt och ibland nödvändigt att frakta boskap luftvägen. Det låter förstås märkligt, men i praktiken är Fulton-ballongen tveklöst Snakes mest användbara pryl. Den kan förutom djur snöras fast på kulsprutor, jeepar, containrar och människor, för att sedan föra iväg dem i ilfart till Snakes oljerigg. Förutom att vara hejdlöst rolig och essentiell i uppbyggandet av hembasen gör den faktiskt vissa uppdrag aningen för lätta. Vakter med ögonen med sig blir givetvis bestörta om de ser sin kompis flyga iväg som en månraket, men om man är försiktig kan man metodiskt rensa hela fort med ballongens hjälp.

Kojimas farväl

Jag hade kanske önskat att vakternas synfält vore lite bredare och nådde lite längre, men i övrigt kan jag bara ösa beröm över Fulton-ballongen – ett av de bästa spelmekaniska hjälpmedlen någonsin.

Och det är där jag till slut landar i mitt omdöme av det spektakel som är ”Metal gear solid V”. Det är på många sätt ett undermåligt ”Metal gear solid”-spel – bossarna är tråkiga, intrigen är osedvanligt ointressant, dialogen dummare än vanligt – men det är också ett helt fantastiskt actionspel.

Många fruktar för vilken sorts uppföljare Konami kommer producera på egen hand nu när Hideo Kojima förväntas lämna företaget efter vårens uppmärksammade bråk, men förvandlingen har redan börjat. Kojimas farväl till spelserien är lika mycket ett snöpligt avslut som det är en bombastisk nystart.

Uppe bland molnen ser vi en skymt av framtiden i form av ett vettskrämt får.

Missa inga spelnyheter!

Följ Nöjesbladet Spela på Facebook och Twitter!

Nyheter Recensioner Intervjuer Trailers