”Her story” är en hypnotisk triumf

Fascinerande mordmysterium i Serials och The jinx blodiga kölvatten

DRAMA Nej, gubevars, jag säger inte att ”Her story” är något lika monumentalt som Ingmar Bergmans ”Persona”, men det är den jag genast börjar tänka på. På en av filmhistoriens mest berömda bilder, den med Almas och Elisabets – de två kvinnorna i ”Persona” – ansikten: ett sett framifrån och ett i profil. På symboliken kring identitet, på frågorna om vem man utger sig för att vara och vem man i själva verket är. På filmkritikern Roger Eberts recension av filmen: ”Titeln är en avgörande ledtråd. ’Persona’. Singular.”

Tryck på ömma punkter

Kvinnan i ”Her story” kallar sig Hannah och är noga med att påpeka att namnet är en palindrom, det läses likadant baklänges. Hon tycks ha ett nästan sjukligt intresse för glas och speglar, för reflektionerna de återger.

Spelaren sitter framför en gammal dator i Portsmouth, ålagd att studera ett bortglömt kriminalfall på nytt. I datorn finns en serie videoförhör med Hannah, inspelade under några sommardagar 1994 då hon anmälde sin make försvunnen, något som snart klassades som ett misstänkt mord.

Ett problem är att de flera hundra förhörsklippen, på grund av millenniebuggen, hamnat huller om buller. Ett annat problem är att man visserligen kan skriva in ord i datorns sökfält – i grund och botten vad själva interaktiviteten i spelet går ut på – men man kan bara se klippen från de fem första träffarna. Så om ”blåmärken” eller ”kniv” ger över 20 träffar vardera är man ändå utlämnad åt små skärvor av information. Det är naturligtvis konstruerade hinder för att spelaren ska kunna lägga pussel, notera vad Hannah säger, hur hon beter sig och på så sätt tänka ut mer precisa sökord. Ju mer man ser av förhören, desto enklare blir det att trycka på berättelsens ömma punkter.

Känns inte fiktivt

”Her story” är fascinerande på flera nivåer. Det fångar samtidens frosseri i verkliga mordfall där skrivbordsdetektiver har sina egna versioner av vad som egentligen hände i fallen med Amanda Knox och Oscar Pistorius, där ”Serial” blivit den mest lyssnade podcasten någonsin, där den bisarra historien om Robert Durst blev en rafflande dokumentär thriller på HBO.

Till skillnad från de exemplen är ”Her story” fiktivt, men man glömmer det när man försöker förstå vem Hannah egentligen är bakom den hon utger sig för att vara. Att videoklippen återges med lågupplöst vhs-kvalitet förstärker bara känslan av att man tar del av något autentiskt, något som faktiskt hänt i verkligheten, lika delar spegelbild av det förflutna och voyeuristiskt experiment.

Din berättelse

”Her storys” största triumf är dock hur det lyckas vara så litterärt genom att slå litteraturens och filmens dramaturgiska regler i småbitar. Berättelsens kronologi hänger helt på hur spelaren upptäcker den och ändå har det en närmast hypnotiserande framåtrörelse med anslag, vändningar och klimax. Det här är ett spel som tack vare sin begränsade interaktivitet och enkla mekanik – alla vet hur man skriver in ord i ett sökfält – gör något som inte fungerat med ett annat medium: det är your story lika mycket som her story.

Och angående spelets titel kan man – för att avsluta den här recensionen lika vagt som den började – konstatera att den inte är en ledtråd. Utan ett villospår.

Peter Ottsjö