Två av tidernas bästa shooters

Mästerliga makeover-samlingen Metro redux är årets tyngsta spelsläpp

SKRÄCK/FPS Hur årets tyngsta spelsläpp känns?

Som ett fyra, respektive ett, år gammalt spel ungefär.

Bluray-skivan som mastodontsamlingen ”Metro redux” levereras på är så till brädden fylld av innehåll att man reflexmässigt gör sig redo för ett rejält marklyft varje gång man ska mata in den i konsolen.

För merparten av vikten står det restaurerade ”Metro 2033 redux” – en nyutgåva av den hyllade survival horror-shootern som ursprungligen gavs ut 2010 och därmed satte GSC Game World-avhopparna 4A Games på kartan.

Häpnadsväckande makeover

Spelet har i ”Redux”-versionen genomgått en enormt kärleksfull makeover; de ukrainska utvecklarna har bytt ut såväl karaktärsmodeller som animationer, uppdaterat spelmekaniken, drillat fiende-ai:n samt sminkat över de värsta ”last gen”-fläckarna i grafiken med flera, tjocka lager concealer.

Resultatet är inget mindre än häpnadsväckande.

Åtminstone i den bemärkelsen att ett spel som släpptes för snart fem år sedan plötsligt framstår som något av det intressantaste man kan spela, så här mitt i lanseringen av en ny konsolgeneration. Kampanjen – som ledigt rör sig mellan hukande smygsekvenser, vackert gnistrande utflykter genom de snötäckta resterna av ett sönderbombat Moskva och intensiva joggingrundor genom klaustrofobiska tunnlar – är fortfarande en av de allra bästa ursäkterna för att skjuta med vapen som skapats.

Värre än man minns

Men ”Metro 2033” är inte riktigt lika gastkramande som man minns det.

Det är mycket mer gastkramande än så.

Tack vare lånta features (och stämningsfulla detaljer som att man själv tvingas torka bort fukt från gasmaskens glas) från uppföljaren ”Last light” drar spelet och dess nästan kvävande atmosfär i en med en helt ny styrka. Och när man till sist kravlat, smugit, skjutit och huttrat sig igenom Moskvas hemsökta tunnelbanesystem väntar en lång, skön vilostund.

I det bara nästan lika skoningslösa ”Metro: Last light”.

Hiskeligt fet bonus

Uppföljaren är inte riktigt lika angelägen som originalet, och har heller inte varit i ett lika stort behov av en upprustning som detsamma (den släpptes trots allt så sent som ifjol). Något som märks tydligt i utvecklarnas ambitioner. ”Redux”-versionen av ”Last light” bjuder inte på mycket mer än några små plåster över skrubbsår i koden, så obetydliga att man knappt märker någon skillnad när man spelar, samt allt nedladdningsbart material som släppts sedan releasen. Men med tanke på det nätta priset man får betala för alltsammans framstår det ändå som en hiskeligt fet bonus.

Eller som starkt bidragande orsak till att ”Metro redux” väger in på .

Jakob Svärd