”Jag tycker om att göra spelarna ledsna”

From Software-chefen Hidetaka Miyazaki om sitt ”mästerverk” Dark souls III

”Dark souls III”. Låt oss kalla det ett elegant pusselspel, fullt av sorg och smärta.

– Om spelarna känner vemod skulle jag bli väldigt glad, säger demonregissören Hidetaka Miyazaki.

Premiären sker inte förrän nästa år, men alla har redan utsett ”Dark souls III” till ett mästerverk. Om ”Dancer of the frigid valley” är något att gå efter behöver ingen be om ursäkt för de tidiga superlativen.

Jag letar bland mina anteckningar från spelmässan Gamescom i Köln för att se om jag skrev något om ”Dancer” – den enda hittills visade bossen (åtminstone i en gameplay-sekvens) från ”Dark souls III”, i en spelserie redan berömd för sina oförglömliga dueller – och hittade detta: ”hennes design är värd en egen artikel”.

Skräck – och vemod

Hon sveper in över en jättelik sal med ett serpentinaktigt och elegant rörelsemönster, som en blandning av en orm och en ballerina, framburen av en mäktig symfoni. Hon bär en slöja med ett järngaller över ansiktet och på ryggen följer en mantel som tycks vara sydd av ånga. I sin hand ett glödande svärd som, när hon svingar det, förvandlar hela salen till ett eldhav. Men över känslorna av skräck och fruktan inför denna varelse lägger sig ett vemod, lite som när man mötte kolosserna i ”Shadow of the colossus”.

– Tematiken i ”Dark souls III” rör sig definitivt kring apokalypsen och domedagen, säger From Software-chefen Hidetaka Miyazaki. Men med det följer en sorts eroderad skönhet som kommer att få serien att kännas ännu mer speciell.

Var kommer det där ifrån?

– Jag vet ärligt talat inte. Men det är väldigt viktigt att vara motsägelsefull.

Sedan förlorar sig Miyazaki, lika gåtfull som spelen han designar, i ett resonemang om vapnen i spelet, hur de kan ses som de fysiska attribut de är, men hur de också är en mental förlängning av spelaren, nästan att betrakta som mänskliga kompanjoner.

”Ännu svårare”

Av demonstrationen att döma hamnar ”Dark souls III” någonstans mellan sina direkta föregångares metodiska uppgörelser och ”Bloodbornes” blixtrande strider. Vapnen kommer med olika specialförmågor, vår spelbara karaktär är lite spänstigare i sina rörelser och fiendernas beteende är mer oförutsägbart. Man vill säga att ”Dark souls III” kommer ge utrymme att välja sin egen spelstil, men det är inte helt sant.

En mer korrekt beskrivning vore att man måste välja rätt spelstil vid rätt tillfälle. Serien har alltid varit ett pussel klätt i rustning och dränkt i blod, och i trean är det mer sant än någonsin.

– Action är det viktigaste i ”Dark souls III”, men vi har försökt att verkligen ge spelaren fullgoda skäl att välja ett vapen framför ett annat. Vi vill göra det ännu svårare, men på mer logiska och kreativa grunder, säger Miyazaki – som också hintat om att bandesignen kommer att återgå till den designfilosofi som gjorde originalet så minnesvärt.

Blodig centrifug

En väldig medeltidsborg gör fond åt ”Dark souls III”-demonstrationen på Gamescom. Framför den ligger döda drakar över borggårdarna, lemlästade kroppar dekorerar de förvridna träden och solen har börjat falna. Ett av den halvtimmeslånga genomspelningens märkligaste inslag är när ett slags svart rökaktig vätska sköljer över en samling benknotor till människor. De förvandlas till en svart flytande massa som, om du trodde något annat, inte direkt har spelarens bästa i åtanke.

När ”Dancer of the frigid valley” – halvvägs till döden – sedan tar fram ytterligare ett svärd insvept i samma rökaktiga vätska förstår man att den utgör ett centralt inslag i ”Dark souls III”. Med sina dubbla vapen och sin desperation attackerar hon i en våldsam centrifugspinn där bladen klyver allt som kommer i dess väg. Men om något blir scenen bara ännu vackrare i allt sitt vemod.

När jag återger denna känsla för Miyazaki skrattar han till.

– Om spelarna känner vemod skulle jag bli väldigt glad. Jag tycker om att göra dem ledsna.

Missa inga spelnyheter!

Följ Nöjesbladet Spela på Facebook och Twitter!

Nyheter Recensioner Intervjuer Trailers

Peter Ottsjö