Året då Nintendo mötte sin överman

Aftonbladet Spela utser 2013 års tio bästa spel – från Rayman till Brothers

1. Rayman legends

Playstation 3, Xbox 360, Wii U, pc, Playstation Vita, Playstation 4

Efter Playstation 4-lanseringen kom beklämmande rapporter om att katastrofala plattformsspelet

toppade

på försäljningslistorna i vissa länder.

På den här listan får de båda maka på sig – för genrens nya kung.

Nintendo-fansen rasar mot att Wii U-versionen av

försenades bara för att de senare påkomna konverteringarna till andra format skulle hinna utvecklas ikapp.

I smyg är de nog mest arga för att det till slut kom ett plattformsspel som detroniserade Nintendo en gång för alla.

2. GTA V

Playstation 3, Xbox 360

Rockstar lovade oss deras största spelvärld någonsin, ett nytt innovativt upplägg kluvet mellan tre karaktärer, fler features än vad som hade kunnat listas på boxens baksida om den så vore stor som en fotbollsplan – och gosse, som de levererade.

Det är bara det att vi inte nödvändigtvis suktade efter mer. I vissa scener – som inte fyllde någon glasklar funktion bortom sitt extrema chockvärde – hade vi snarare gladeligen nöjt oss med mindre.

Ännu mer chockerande: att det i ett spel som påstås ha mer av allt knappt finns en enda intressant kvinnlig karaktär.

Rockstar är fortfarande kungar över en av världens mest storslagna spelgenrer.

Men kanske börjar det bli dags att den får sin drottning också.

3. Kentucky route zero

Pc/Mac

”Kentucky route zero” är inte årets bästa spel.

Men kanske det viktigaste.

Jake Elliotts äventyr löser upp gränsen mellan dröm och verklighet, mellan narrativa dimensioner, mellan den alltför enkla termen ”spel” och något mycket större.

Elliott kallar ”Kentucky route zero” en visuell dikt.

Själva kallar vi det årets tredje bästa interaktiva upplevelse.

4. Gone home

Pc/Mac

”Gone home” utspelar sig bara i ett enda hus, det har bara en sorts spelmekanik, och det har bara en enda karaktär: du själv.

Men det är allt det behöver för att, via de ledtrådar det tomma huset ruvar på, mödosamt pussla ihop en interaktiv berättelse olik alla andra.

Och ännu ett bevis på att det går att karva sig en plats i historieböckerna med vad som ungefär motsvarar ”Call of duty”-teamets kaffebudget.

5. Bioshock infinite

Pc/Mac, Playstation 3, Xbox 360

Med sin comeback efter det första ”Bioshock” – kanske denna generations bästa spel – siktade Ken Levine högre än någonsin. Närmare bestämt rakt upp i himlen, och den flygande fiktiva staden Columbia.

Därför är det en besvikelse att ”Bioshock infinite” inte svävar högt över alla andra titlar på den här listan.

Det är inte det att vi ångrar att vi satte på ”Bioshock infinite”.

Det är inte så att det inte innehåller några av spelhistoriens vackraste scener, och några av årets roligaste actionsekvenser.

Det är bara det att vi förväntade oss att det skulle vara för briljant för att ens låta sig beskrivas med ett betyg.

6. Lego Marvel super heroes

Pc, Playstation 3, Xbox 360, Wii U, Playstation 4

Det enklaste sättet att ta reda på om ett spel ingår i ”Lego”-serien är inte att kolla om det har ”Lego” i titeln.

Utan att kolla om det fått fem plus i Aftonbladet.

Sedan den första fullträffen ”Lego Star wars: The complete saga” har serien – som ofta anklagas för repetition och fantasifattigdom – utvecklats så snabbt, och i så många successiva uppdateringar, att den knappt går att känna igen längre.

Om det inte vore för att den fortfarande är fem plus, vill säga.

7. Papers, please

Pc/Mac

Det fantastiska med spelmediet är att det kan låta oss ta vilket liv som helst, fiktivt eller verklighetsbaserat, i besittning.

Till exempel en massmördare i antikens Grekland, eller en lönnmördare i renässansens Italien, eller en yrkesmördare i dagens Chicago, eller en utomjordingsmördare i framtidens Mombasa.

I år bleknade dock allt det där jämte chansen att agera gränsvakt som med sin stämpel avgör lågupplösta livsöden i en fiktiv öststat.

”Papers, please” är mer än ett spel: det är ett interaktivt debattinlägg som bit för bit tar form på din datorskärm, vars grovpixliga raster paradoxalt nog ger dig en mer detaljerad förståelse för vad Europas flyktingströmmarna tvingas gå igenom.

Det är i teorin tragiskt att det alltid ska vara upp till indiespelen att porträttera annat än män med muskler, makt och mord i blick.

Men så länge de fortsätter vara så här fantastiska – och hjärtskärande relevanta – bär det emot att bitcha.

8. Amnesia: A machine for pigs

Pc

I december 2011 påbörjades samarbetet mellan svenska Frictional Games (”Amnesia: The dark descent”) och brittiska The Chinese Room (”Dear Esther”).

I samma ögonblick reserverade de en plats på den här listan.

Medan ”The dark descent” var som att injicera flytande kväve direkt i blodomloppet tar ”A machine for pigs” en mer vindlande omväg fram till mörkrets hjärta.

Men precis som sin föregångare är det ett spel som lämnar en fläck på själen hos alla som kommer i kontakt med det.

9. Zelda: A link between worlds

Nintendo 3DS

Det här året har Nintendo knappt haft annat än fiender i spelvärlden.

Till slut blev de sin egen fiende också.

”Zelda: A link between worlds” och ”Super Mario 3D world” var båda tänkta att ge den blödande speljätten en boost i julhandeln. Men genom att referera till ”A link to the past” och ”Super Mario world” redan i titlarna skapade Nintendo förväntningar så höga att de för all del respektabla slutresultaten inte hade en chans att överträffa dem.

”A link between worlds” är tveklöst ett av årets bästa spel.

Det är bara det att Nintendo fick oss att hoppas på decenniets bästa.

10. Brothers: A tale of two sons

Playstation 3, Xbox 360, pc

Du kan sluta leta.

”Battlefield 4” finns inte med på den här listan.

Medan Dice flexade sina grafiska muskler kom debutanten Josef Fares (uppbackad av veteranerna Starbreeze) och snodde titeln för årets bästa svenska spel framför näsan på dem. Och han gjorde det med ett spel som var lika innovativt som ömsint och omvälvande.

Med andra ord alla de egenskaper vi förgäves letade efter i ”Battlefield 4”.

Spela