Går på knock – med Zeno clash 2

”Med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad”, skaldade Joakim Pirinens anarkistiske seriehjälte Socker-Conny en gång i tiden.

Chilenska spelstudion Ace har inte riktigt lika vidlyftiga ambitioner – men de går helt klart på knock med sitt ”Zeno clash 2”.

Tänk dig en fjärran fantasivärld befolkad av grismutanter, blå jättar med yviga skägg och fågelliknande androgyna liemän. Tänk dig sedan att du får spöa skiten ur dem med dina knytnävar – i förstapersonsperspektiv.

Nej, ”Zeno clash 2” är verkligen inte som andra spel. Det märks inte minst i Aces estetiska inspirationskälla: den holländske renässanskonstnären Hieronymus Boschs surrealistiska verk. Den värld som målas upp här är följaktligen underbart säregen och majestätisk, och rymmer allt ifrån enorma kolonnprydda ansiktshus till snabelpiskande savannträd.

Tyvärr ligger inte Aces tekniska kunnande i paritet med studions skenande fantasi; rent grafiskt skulle spelet behöva slipas en del. Och det gäller även den grunda rädda världen-storyn som inte alls lever upp till föregångarens flippade familjeskildring.

Slagsmålssystemet är däremot roligare nu – att nita en gripman på näbben med en tung slagserie är oerhört tillfredställande. Bosstriderna är därtill vagt pusselartade, likt ”Zelda”-spelen, och riktigt smart utformade.

Fajterna i ”Zeno clash 2” spelar dock bara andrafiol till spelets egentliga stjärna: det bisarra världsbygget.

Att besöka landet Zenozoik är nämligen som att ta en tripp till Morrowind inuti den galne hattmakarens huvud.

Och det är en upplevelse som har potential att golva vem som helst.