En hektisk studie i mörker och elände

Svenska Starbreeze verkar ha kvar sin magiska touch

FPS Jävlas du med en gamer kommer du aldrig få glömma det.

Det här är en läxa svenska spelstudion Starbreeze fått lära sig om och om igen de senaste månaderna. Om några veckor släpps deras nytolkning av klassiska sci-fi-spelet ”Syndicate” från 1993. Många ser fram emot det eftersom Starbreeze har ett näst intill klanderfritt rykte i spelvärlden efter mästerverk som ”The chronicles of Riddick” och ”The darkness”.

Det finns bara ett problem. Originalet var ett strategispel – Starbreeze har gjort ett fps. Det här är något som fått fans av föregångaren att sparka bakut och gasta högljutt på olika spelforum. De beter sig som om det här är att jämföra med när Nicolas Cage gick bananas i nyinspelningen av ”The wicker man” och förvandlade den kultförklarade skräckfilmen till en ofrivillig fars.

Rungande styrkebesked

Vad denna sorts människor inte förstår är att om man nu tvunget ska tolka om ett kulturellt verk så är det en självklarhet att man tar sig friheter. Det får inte finnas några heliga kor.

Den intressanta frågan för oss andra är istället om Starbreeze fortfarande har kvar sin magiska touch efter att flera nyckelpersoner lämnat företaget för att starta Machinegames.

Efter att ha spelat två co-op-banor är svaret ett rungande ja.

Precis som Starbreezes tidigare spel är ”Syndicate” en närstudie i mörker och elände. Då som nu handlar det om en blek framtid, 2069, där regeringar och länder ersatts av samvetslösa jätteföretag som slåss om dominans över jorden och marknaden. Tack vare implanterade chip i huvudet är alla ständigt uppkopplade – och övervakade.

Ljuvligt uppfinningsrikt

Dessa chip spelar en stor roll i ”Syndicates” strider. De erbjuder värmesyn, ger möjligheten att inaktivera fienders sköldar och kan till och med få deras vapen att explodera.

Chip-teknologin dras till sin spets på co-op-banorna. Inte nog med att man måste hålla ständig koll på slagfältet (spelet är brutalt hektiskt och svårt), lagkamraterna behöver din tillsyn nästan lika mycket – det är nämligen du som helar dem och vice versa.

Jag tilltalas särskilt av att man tvingas bolla med multipla uppdrag på en av banorna. Dels ska vi hitta ett visst antal vävnadsprov i olika genetiska valv, dels ska vi försvara vår helikopter från furiös fiendeeld. På den andra ska vi besegra en boss, vilket kräver minutiöst samarbete, taktisk disposition och många, många försök.

Vapnen låter som rusande godståg och är ljuvligt uppfinningsrika – ett av dem skjuter till exempel runt hörn. Rent visuellt lånar ”Syndicate” ”Deus ex: Human revolutions” raka och rena linjer, och ser ibland så pass avskalat ut att tankarna snarare går till ”Mirror’s edge”.

”Syndicate” kan mycket väl visa sig vara ett av årets bästa actionspel.

Låt ingen få dig att tro något annat.

”För våldsamt”

”Syndicate” är ett brutalt spel – för brutalt, om man frågar Australiens klassificeringsnämnd. I december avgjorde de att spelet på grund av sitt våldsamma innehåll inte skulle få någon officiell åldersgräns – vilket i praktiken innebär att det inte kommer kunna säljas i landet.

Bland annat kritiserades ”Syndicate” för att karaktärer i spelet kunde halshuggas och slitas sönder av eldgivning, samt det ymniga blodsprutandet.

Spelets utgivare Electronic Arts har valt att inte överklaga beslutet.

Jonas Högberg