Skapar underhållningshistoria

Jens Peterson har sett ”Charleys tant”

MÖLNDAL. Vilket kärlekspar!

Jan Malmsjö och Claes Malmberg kurtiserar i den ljuvliga sommarkvällen. Malmsjö sjunger många av sina paradnummer. Malmberg rusar iväg i vansinniga improvisationer som får både publiken och kollegerna att fnissa sig kissenödiga.

Men vänta.

Är inte det här ”Charleys tant”, komediklassikern från 1892 där en man klär ut sig till kvinna för att låtsas vara präktigt förkläde så att hans kamrater kan kurtisera flickorna de är kära i?

Jo, men den här uppsättningen använder bara skalet av intrigen och fyller den med sångnummer och referenser till mycket annat. Förutom den numer självklara lokala förankringen. Varenda komiskt ortsnamn kring Göteborg dyker upp.

Fint samspel

I en ny historia i historien har den pensionerade översten (Jan Malmsjö) ett förflutet som skådespelare. Han triumferade i ”Glada änkan” i sin ungdom. Mot den kvinna som Marianne Mörck spelar. I verkliga livet gjorde de två ”Glada änkan” i Malmö 1991, och sjunger några låtar ur den med nya texter. Mycket fina tillsammans.

Anders Aldgård, som regisserat och bearbetat, kan nöjesvärlden, och skapar några ögonblick av underhållningshistoria. Bitvis är det som Melodikrysset när man prickar av alla citat från Taube, Saltkråkan och melodifestivaler.

Jan Malmsjö, 83, visar att han fortfarande är en oemotståndlig sång- och dansman och får stående applåder efter första aktens final där han gör ett potpurri som väver in massvis av klassiker. Underbart.

Levererar det man vill ha

Och så Claes Malmberg. Han är förstås utmärkt som fåfäng skådespelare som låtsas vara kvinna. Dessutom har han fått ett par scener med utrymme för frispel. Lindemanska utsvävningar utan säkerhetsnät.

Ingen strikt ”Charleys tant”. Men många ser sådana här farser för att få skratta.

Man skrattar.