Bossen glöder av soulglädje
Publicerad 2012-07-08
Dirigerar showen som ett geni
För stor och dyr, tyckte en del och hävdade att Bruce Springsteen inte hade på Roskilde att göra.
Men sin vana trogen levererar han en show som täpper till truten på alla möjliga tvivlare.
Det lär ha kostat nästan 13 miljoner kronor att få Bruce Springsteen & The E Street Band till Roskildefestivalen, och kommentarerna till bokningen lät inte vänta på sig. Vad skulle en sådan superstjärna på det här eviga alternativpartyt att göra, och hur många spännande mindre band hade man inte kunnat få för de pengarna?
Rimliga invändningar, men jag kan tycka att Springsteen på många sätt är den perfekta Roskilde-akten.
Den här festivalen vill vara en god och inspirerande happening som får folk att mötas och ha det så bra som de bara kan.
Bjuder upp till dans
Ingen liveartist är bättre än Bruce Springsteen på att få var och en i ett oändligt publikhav att känna sig sedd och delaktig. Väldigt få klarar av att rada upp tre timmar med sånger som genomgående är laddade med känslan att de handlar om det som verkligen är viktigt i livet.
Och det är bra att Springsteen spelar på en festival, så att även de med fördomar får se vilken fest rockmusik från en scen faktiskt kan vara när ett geni dirigerar showen.
Vår man förstår förutsättningarna och går onekligen in för att bjuda upp till dans. Chockstartar med ”No surrender” och ”Badlands”, vrålar ”Roskilde!” på hemgjord danska och gör så många och långa ruscher ut i publiken för att hälsa och krama att han får lägga sig och pusta på scen.
Hyllar Clemons
Det är obetalbar soulglädje när The Roots kommer in och hjälper till med ”The E Street shuffle” men också djupt gripande i ”Tenth avenue freeze-out” när festen stannar upp i tystnad och bilder på bortgångne saxbrodern Clarence Clemons löper förbi på skärmarna.
Jag älskar det som händer i folks ögon när ”Land of hope and dreams” växlar över i The Impressions ”People get ready”, har kanske lite svårare för en del av folkstompet från nya skivan men drabbas ändå av sångarens alltjämt glödande vilja att få något sagt.
Av jublet att döma vinner Springsteen över åtskilliga skeptiker i kväll.
Vilket givetvis bådar gott inför den där helgen i Göteborg om knappt tre veckor, när han spelar på hemmaplan.
Konserten – låt för låt
No surrender
Badlands
Two hearts
We take care of our own
Wrecking ball
Death to my hometown
My city of ruins
Spirit in the night
The E Street shuffle
Jack of all trades
Trapped
Because the night
Working on the ‧highway
Shackled and drawn
Waitin’ on a sunny day
The river
The rising
Out in the street
Land of hope and ‧dreams
We are alive
Born in the USA
Born to run
Glory days
Dancing in the dark
Tenth avenue ‧freeze-out
Twist and shout
Bruce Springsteen & The E Street Band
Plats: Orange scen, Roskildefestivalen Publik: Nästan alla, känns det som, minst 60 000. Längd: Nästintill exakt tre timmar. Bäst: En underbart skrålig ”Out in the street”. Sämst: ”Death to my hometown” vill jag gilla mer än jag kan.