Slipad show, Cooper

Joacim Forsén

Skräckikonen får starkt stöd på scenen - av sin gitarrist

helskärm

Fullblodsproffset Alice Cooper har alltid vetat vad han sysslat med.

Som att se till att ha band bakom sig som bär upp showen lika mycket som överdosen av skräck- och rockklichéer.

Det har legat mycket förväntningar i den jämtländska luften. Och det är mycket riktigt helt packat på Stortorget när Yrans ­affischtrofé Alice Cooper stänger årets fest, trots att han mer eller mindre haft klippkort till de svenska scenerna det senaste ­decenniet.

Det säger allt om skräckpionjärens ikonstatus.

Show i första hand

Men det är förstås ingen slump att förhandssnacket inför spelningen har handlat mest om stjärnans kungsboa (problemet löst). Det här är show i första hand, musik i andra. Spelningen är en grundlig kurs i poser, läder och gitarr­halsar mot himlen.

Rockklichéerna är fler än det går att räkna jämtländska flaggor under Ljusbergs tal. Skräckhyssen är lika skrämmande som spök­huset. Men det är också kul i all barnslig och förväntad enkelhet. Alice Cooper sjunger med en skärpa få av hans jämngamla rockkollegor har kvar och hans energi­paket till band gör 65-åringen till tonåring.

Förväntad enkelhet

Framför allt den 28-åriga gitarristen Orianthi Panagaris. Att plocka in henne i bandet säger det mesta om den slipade shownäsa Cooper har byggt hela sin karriär med.