Skruvat – och sylvasst
Publicerad 2012-11-12
Så bra var Devin Townsend!
Konceptuellt och presentationsmässigt sticks det värre än en härva av knappnålar.
Precis så som det blir då precis allt är möjligt och tillåtet. När valstakter tar rygg på industriell metal, ambient progrock och Broadwaybombasm. Eller då all denna explosiva brokighet grundas i en förvissning om rimligheten att göra konceptalbum grundade på utomjordingar som är villiga att gå i krig över en taskig kopp kaffe eller vad som händer när tillvarons absoluta hemlighet presenteras i form av – en ostburgare.
Med andra ord: I kväll befinner du dig inte i Metalville som du i vanliga fall känner det.
Dansande apor
Det presenterade är snarare en konsekvens av en uttryckstombola där det är lika naturligt att lotta fram ett publikt jazzviftande med händerna som att brista ut i ett livligt ”doowapideewapideewapideedoo”. Och att därtill iscensätta upplevelsen med dansande apor, Meshuggah-refererande dockor och två flankerande borstskägg till medmusikanter på bas- och gitarrposition.
Fängslande färd
Det erbjuds med andra ord en upplevelse som väjer för det normala och invanda. Där Devin Townsends excentriska, och rakt igenom spräckliga, karriär tar ett utsålt Nalen på en färd som är lika urskruvat kortsluten som den är fängslande.
På sitt sätt är den sylvass. Humoristisk och uppsluppen, på ett sätt som står i bjärt kontrast till den inövade musikerperfektionen.
Precis så som det kan bli, då allt är tillåtet.