'Får kämpa för att få fram den ondska som lyft succén'

Joacim Forsén

Så bra var Ghost på Sthlm Fields

Det är givetvis en helt omöjlig ekvation.

Alla som har sett Ghosts mörkermässor på en nedsläckt klubb vet att inramning och stämning gör mer för det här bandet än de flesta.

Live kan framgångskonceptet bli lika mycket en akilleshäl.

Som här på Sthlm Fields, en gråmulen fredagseftermiddag i snålblåst och dagsljus. Trots att publiken redan har hittat till festivalen får frontspöket Papa Emeritus och hans näbbgastar kämpa hårt för att få fram åtminstone ett uns av den ondska som lyft succén. Den massiva scenröken ser mer ut som ett vilset regnmoln över Gärdet och i det fladdriga festivalljudet är det bitvis svårt att uppfatta varken finesser och nyanser.

I stället är det låtarna som tar Linköpingsprofeterna i mål, framför allt inledande "Year zero", ”Ritual” och den mäktiga ”Monstrance clock". Att Ghosts myssatanism är en långt större upplevelse i en överhettad mörk klubb där scenljuset slår längre än till måsarna som fladdrar i luften må vara hänt.