”Jag vet inte om cancern spridit sig”

Sverigeaktuella Tony Iommi i Black Sabbath får cellgiftsbehandling mellan spelningarna

Turné i sju veckor, behandling i tre.

Tony Iommi, i Sverigeaktuella Black Sabbath, är långt ifrån frisk från sin cancer.

– Jag kan bara vänta och se vad som händer, säger han.

"Det drabbar aldrig mig."

När läkarna för cirka två år sen konstaterade att Tony Iommi, 65, gitarrist i Black Sabbath, drabbats av lymfkörtelcancer fick han ett bryskt uppvaknade.

– Jag trodde inte att det var sant. När du väl förstår att du drabbats så är det en jävla chock. Och läkarna hymlar inte, de säger det rakt ut. Först sa de att jag hade cancer och sedan att den var aggressiv. Jag tänkte bara "herregud".

Ozzy sa ifrån

Det var under inspelningarna av återföreningsplattan ”13” som Tony Iommi upptäckte att något inte var som det skulle.

– Vi jobbade i Ozzys studio i Los Angeles, det var då jag börja få ont och kände en knöl i ljumsken. Det var Ozzy som sa att du måste kolla upp det där, och jag sa "jaja, det ska jag", säger Iommi.

Turnén förra sommaren ställdes in, men nu gör Black Sabbath världen. På fredag kommer bandet till Friends arena i Solna och den 6 juni spelar de på Sweden Rock.

Men Iommis kamp mot cancern är knappast över. Turnéschemat har anpassats efter hans behandlingar.

– Jag genomgår fortfarande behandling. Det är därför vi är på turné i sju veckor, sedan måste jag hem till England för behandling och är borta i tre veckor innan vi kan göra någonting annat. Det är så vi jobbar för tillfället.

Hur funkar det att stå på scenen?

– En del kvällar är man lite trött, men när vi väl står på scenen och spelar så glömmer man och bara kör på. Det är bra för mig att tänka på annat. Och man får energi av publiken. Deras reaktioner är en stor del i det vi gör för mig. De gör att vi spelar bättre, säger han.

Det han nu genomgår är en del i hans cellgiftsbehandling.

– Det är en upprensningsbehandling kan man säga. Den hjälper till att döda cellerna, och det förändrar mina röda blodkroppar. Ibland känner jag mig väldigt trött och mår illa. Jag genomgår den här behandlingen till och med mars, sedan får vi se vad som händer.

Hur känns det att leva i en sådan ovisshet?

– Jag måste bara vara positiv och försöka ta mig igenom det. Jag vet faktiskt inte förrän i mars om cancern har spridit sig eller inte. Det är där jag är och när jag får svar kommer jag antingen att må bättre eller sämre.

Är du rädd för att dö?

– Så klart. Jag känner ingen som vill dö, säger han och skrattar.

Galghumorn är ständigt när­varande när man pratar med Tony. Kanske enda sättet att förhålla sig till det faktum att livet kan vara på väg att rinna ur en.

"Var fantastiskt"

Själv tror han att cancerbeskedet innebar att alla i gruppen verkligen gick in för återföreningen.

– I och med min sjukdom så blev alla mer beslutsamma om att vi skulle göra det här. Och det har varit fantastiskt för oss alla. Vi gillade att spela in skivan och vi gillar varje del av det här, från skrivandet till inspelningarna till turnerandet. Det har verkligen varit kul.